Skogen

Hemmablinda missar att fira skogspolitikens 25 års-jubileum

Svensk skogspolitik med jämställda produktions- och miljömål firar 25 års-jubileum. Jag hade kanske inte tänkt så mycket på det om inte Per Hallerstig, naturvårdsdirektör på länsstyrelsen i Jönköping och med förflutet i Skogsstyrelsen, hade twittrat om det den 28 december. Och jubiléet förtjänar verkligen att uppmärksammas. Det är värt att stanna upp och reflektera kring vad skogspolitikens jämställda mål, devisen ”frihet under ansvar” och allt annat i skogspolitiken faktiskt har fört med sig.

I dag har vi en synnerligen levande diskussion och debatt om skogspolitiken. Olika grenar av miljörörelsen menar att vi behöver en ny skogspolitik och hävdade under fjolåret exempelvis att ”svenskt skogsbruk är värre än skogsskövlande länders”. Från skogsbrukets sida framförs istället att ”skogspolitiken glidit bort från skogsvårdslagens frihet under ansvar till rader av inskränkningar”. Under senare år har vidare frågorna om skogens betydelse i klimatarbetet och hur det bör påverka skogspolitiken uppmärksammats allt mer. Kanske är det naturligt i politikens värld att även det som fungerat väl ifrågasätts? För handen på hjärtat bästa läsare, det krävs ett betydande mått av hemmablindhet för att inte se att de senaste 25 årens skogspolitik har fungerat väl! Några exempel:

Arealen skog som undantas från skogsbruk har ökat kraftigt. Så väl i form av naturreservat, biotopskydd och naturvårdsavtal som frivilliga avsättningar. Dessutom finns omfattande arealer i ekoparker och insikten om behovet och genomförandet av naturvårdande skötsel har ökat.

Den naturhänsyn på hyggen som var i sin linda för 25 år sedan, präglar i dag hyggena skogslandskapet. För varje år ökar också arealen ung och medelålders skog med ökad variation genom de kantzoner, hänsynsytor, trädgrupper och naturvärdesträd som lämnades kvar när det tidigare beståndet avverkades. Dessutom:

  • Mängden död ved i skogen ökar liksom volymen lövträd, vilket ger förutsättningar för biologisk mångfald.
  • Användningen av gifter i skogsbruket har fasats ut nästan helt.
  • Teknisk utveckling kring både skogsmaskiner och kart- och bildmaterial ger förutsättningar för att undvika körskador.
  • De årliga avverkningsvolymerna från skogen har ökat samtidigt som virkesförrådet vuxit.
  • Data från laserscanning ger skogsbruket kraftigt förbättrad kunskap om virkesvolymer, beståndsmedelhöjder och gallringsbehov.
  • Resultaten vid återbeskogning har kraftigt förbättrats och användningen av förädlade plantor har ökat.
  • Det mycket väl utbyggda skogsbilvägnätet ger svenskt skogsbruk konkurrensfördelar som lätt tas för givna.
  • Framtidstron i skogssektorn är stark med stor lönsamhet och omfattande investeringar under senare år.
  • Skogens sociala värden och betydelse för friluftsliv, jakt och naturturism har fått allt större och berättigad uppmärksamhet.

I somras var Skogsstyrelsen värd för ett möte inom Megaflorestais, ett nätverk för skogsmyndigheter i världens viktigaste skogsländer. Deltog gjorde mina generaldirektörskollegor från Kanada, Kina, Brasilien, Indonesien, Demokratiska republiken Kongo, USA med flera. Som vanligt vid internationella besök imponerades gästerna av den resa Sverige gjort och ville höra vad som gjort detta möjligt. Jag önskar att fler här hemma i Sverige skulle stanna upp och tänka till kring den svenska skogen ur ett internationellt perspektiv; vad som åstadkommits, hur det åstadkommits och vad vi kan lära för framtiden.

Av erfarenhet vet jag att många kommer att reagera såväl positivt som negativt på det jag skrivit ovan. Därför vill jag understryka att det här inte är ett självgott konstaterande från en nöjd myndighetschef. Tvärtom, mycket återstår att ta tag i och förbättra. Allt vi gör i dag kan som bekant göras bättre och mycket av dagens diskussion om skogen handlar med all rätt om vad som behöver förbättras. Det hindrar inte att det är bra att stanna upp och reflektera kring vad som faktiskt åstadkommits inom ramen för den skogspolitik som gällt de senaste 25 åren. Låt oss glädjas och samtidigt tillsammans ta nya tag för att vi ska kunna se tillbaka på en ännu bättre utveckling om ytterligare 25 år.

Diskussion

6 responses to ‘Hemmablinda missar att fira skogspolitikens 25 års-jubileum

  1. Uruselt reportage på SVT Uppdrag Granasning.
    Det är knappast brandförsvarets fel att bränder i plantager är ohanterliga.
    Det SLUs fel.
    Att UG inte kan något i ämnet beror på att det är alldeles för långt från statstelevisionens korridorer till de områden som berörs.
    Dom kan bara sådant som berör sthlm.
    Nu är alla tvungna att betala TV-skatt till deras s.k. ”granskning”.

    Gilla

  2. Alla som gillar plantager kan glädjas.
    Plantager innehåller inte mycket av värde, varken i virke eller övrigt.
    Men de ankäggs som en dimridå för allmänheten som ska fås at tro att den skog vi hadde går att plantera på konsgjord väg.
    ”Skogsbrukets lögnapparat”.
    Duktiga på att prata är de SLUare som marknadsför dessa lögner.

    Gilla

  3. Jag höll sånär på att köpa Hermans verklighetsbeskrivning. Jag kände hur odlarglädjen och stoltheten över den egna skogen bubblade angenämnt när de 9 punkterna i mycket beskriver mina senaste 45 år som skogsbrukare.

    Men…Igår (jan 09) blev jag brutalt återförd till verkligheten. I Ring P 1 stiger, likt Phantom of the Opera, en obehaglig figur fram. Sebastian Kirppu, tjänsteman på Länsstyrelsen i Dalarna och känd bl.a. som sommarvärd i P1, skogsinventerare och världsfrånvänd miljökämpe. Hela det Svenska skogsbruket sågar han jäms med rotbenen.

    Jag kan väl leva med att det finns olika uppfattningar, men är det Länsstyrelsens uppfattning som Sebastian torgför? Inlägget skedde, enligt uppgift, då Sebastian var på sitt jobb på Länsstyrelsen.

    Samma obehag som Sebastian framkallade kände jag igen från ett möte för ett par månader sedan med skogsstyrelsens tjänsteman. Han hävdade att jag/vi har en utdöendeskuld i skogsbruket. Därför behövdes massor av skog läggas för fäfot i Nordvästra Sverige. (Vi har förvisso inga fäfötter kvar i den Norrländska skogen – så kanske skulle jag använda ordet avställas istället?) På konkreta frågan vilka arter av djur, fåglar och växter det Norrländska skogsbruket avdödat- fick jag inget begripligt svar av tjänstemannen.
    Jag är stolt och glad över mina stora avsättningar i form av Naturvårdsavtal, nyckelbiotoper, massor av kantzoner och refuger). Jag är likaså stolt över mina fantastiska contortaskogar, gallrade och röjda ungskogar och gödslade pelarsalar. Jag är otroligt glad att jag fått börja min skogsbana med bithuggning med motorsåg och lunning med egen häst.

    Om Svenska myndighetstjänstemän fortsätter att, i tjänsten, driva egna uppfattningar -strid med de politiska målen – kommer det att vara svårt att sälja in Hermans 9 punkter till den kommande generationen skogsbrukare.

    Liked by 1 person

    • Det du känner stolthet för är knappast på kalhyggen odlade monokulturer, kvistiga, krokiga och skadeangripna.
      Det alla vill ha, den raka kvistfria furan, den får du aldrig på det sättet.
      Men ingen talar om saken.
      Sveaskog och kalhyggarmaffian blåljuger konstant för att kunna kalhugga allt.
      Miljörörelsen sitter i sthlm och bryr sig inte om annat än sina fjällreservat.
      De bidrar med sitt ensidiga fokus på att stoppa skogsbruk till den uppnomna situationen.
      För de som ”drabbas” av reservatsbildningar är oftast enskilda skogsägare.
      Sedan används detta av storbolagen i media för att motivera fortsatt skövling.

      Gilla

  4. Jag läser just Rosling m. fl. factfulness. Det råder ingen tvekan och att världen och Sverige blivit mycket bättre i nästan alla för människans välbefinnande viktiga avseenden de sista århundrandena!
    Sveriges utveckling jämförs med andra länder utvecklingsnivå idag.
    Sverige hade 1891 nått lika långt som Lesotho idag; Sverige 1921 är som Zambia idag; Sverige 1948 är som Egypten idag; Sverige 1975 är som Malaysia idag.
    Det är naturligt att när svält, barnadödlighet, medellivslängd, levnadsstandard och levnadshygien är låga, när arbete är riskfyllt och nedbrytande, så får inte naturvården samma prioritet som när de basala behoven är väl tillgodosedda för befolkningens huvuddel.
    Sverige påbörjade redan för mer än ett sekel sedan en inriktning på hanteringen av skogen för att förena exploatering med långsiktig uthållighet. Vi inrättade nationalparker. Vi styrkte skogsforskning och skogsutbildning. Vi vidtog åtgärder som vi trodde skulle stoppa överavverkning och överexploatering. Vi började med riksskogstaxering som ger objektiv beskrivning av skogstillståndet utveckling.
    Sverige förbättrades ur de flesta synpunkter drastiskt ur miljösynpunkt det sista seklet och halvseklet. Inom- och utomhusmiljön blev bättre, luften blev bättre både i bostäder och i utomhusmiljön. Industrins (och uppvärmningens) skorstenar blev högre och därmed dess närmiljö. Avloppshanteringen blev bättre och även vatten i stadskärnorna ofta badbart. Turismens miljömål fler och bättre. Industrin tog själv tag i sina problem och processerna blev mer slutna och skonsamma mot miljön. Miljön hade fått en allt starkare ställning och miljöhänsyn drevs allt längre i utvecklingen av välfärdsstaten Sverige och klivet var inte långt när miljö- och produktion formellt likställdes för 25 år sedan.
    Skogsnäringens relativa ekonomiska betydelse minskade och förutspåddes för trettio år sedan minska än mer. Internationaliseringen och globaliseringen ledde till att skogsbrukets roll som svensk skogsindustris råvarukälla inte längre var lika självklart. Skogsindustrins konkurrenskraft blev alltmer en fråga om utvecklade produkters kvalitét istället för kvantitet av lågförädlade produkter. Nackdelarna att minska trycket på det svenska skogsbrukets produktion föreföll minska. Denna tidsatmosfär underlättade att likställa skogsproduktion och skogens miljö.
    Låt oss nu fokusera på nuläget och den senaste utvecklingen!
    Svensk skogsnäring, skogsbruk och skogsforskning har varit och är världsledande, Sverige tillhör världens bästa och mest respekterade skogsnationer (de tämligen irrelevanta omdömena från propagandistiskt inriktad ideell naturvård bortser jag ifrån). Umeå har så småningom överraskande utvecklats till den internationella skogsforskningens Mecka. Jag redogör för detta på http://daglindgren.upsc.se/Energi/Skogsforskningshuvudstad.pdf Det beror inte på att skogsforskning på andra orter är sämre, tvärtom bidrar ortsöverskridande samarbete till Umeå styrka, men Umeå är numera störst. Det är uppenbart att Umeå förvaltat sitt pund väl, men det är ändå ofattbart att en kall, mörk, myggdrabbad och våt avkrok av Sverige 70 mil norr om medelpunkten för Skogens tillväxtcentrum kunnat utvecklas så väl. Men förklaringen är den långa tradition av skogsbruk och skogsnäring vi haft i Sverige som genomsyras av samarbete och gemensam grundsyn, delvis tack vare jägmästarutbildningens roll och delvis genom att det svenska samhället sluppit krig, revolutioner, separationssträvanden och svåra konflikter.
    Även om det inte är svårt att peka på oroande tendenser ter det sig ändå som otroligt att Sveriges skogliga betydelse kommer att utarmas i den nära framtiden och även om tecknen är oroande har den praktiska omfattningen hittills liten omfattning.
    Sverige har inte överavverkat sista seklet och att det finns mycket mer biomassa i skogen nu än för ett sekel sedan. Tillväxten ligger på 120 miljoner och det uthålliga uttaget på knappt 100 miljoner m3 och avverkning. Att tillväxten nu och under lång tid legat långt under vad som vore möjligt om skogsbruket högprioriterat uttag och negligerat naturvårdsrekommendationer har i stort sett skett med skogsbrukets välsignelse och visar bl a att skogsbruket ”nästan av god vilja” avstår från avverkningsvolymer som ligger nära vad en betydande del av naturvården tycker räcker. Herman har räknat upp mycket positiv utveckling sista kvartseklet.
    Jag vill i samband med 25-årsjubileet framhäva att jag tycker samhället och det virkesproducerande skogsbruket i en del fall gått för långt beträffande artskyddsmotiverade åtgärder utan ”frihet under ansvar” eller ”ersättning för intrång”, och därigenom polariserar och minskar samsyn med skogsbruket. Detta är en olycklig konsekvens av jämställandet av miljö och produktion. Som Herman framhäver är inget så bra att det inte kan göras bättre och detta är ett exempel på var förbättringar kunde göras.
    Jag är helt övertygad om att den svenska rödlistan kraftigt överdriver utrotningssannolikheten för de enligt rödlistan hotade arterna. Förklaring varför jag är övertygad om det finns bl a här: http://daglindgren.upsc.se/Naturv/Artbevarande181123.pdf
    Jag återknyter till Roslings pedagogik. Han ställer en fråga typ: Under de två sista decennierna har antalet mycket fattiga i världen 1. Fördubblats; X. Förblivit på samma nivå; 2. Halverats. Han inhämtar svar från mycket kvalificerade auditorier och konstaterar sedan att färre svarar rätt än schimpanser (där 33% förväntas gissa rätt).
    Rödlistan definieras sig som en skattning av utdöenderisken i Sverige för enskilda svenska arter. Jag tror att om man frågade en grupp bevarande-ekologer om rödlistans skattning av utrotningssannolikheten för en hotad art var: 1 en betydande överskattning; X ungefär riktig skattning; eller 2 en betydande underskattning de skulle visa sig mindre kunniga om det (enligt mig) rätta svaret än en grupp schimpanser. Är man mindre kunnig än schimpanser kan man dock trösta sig att man är i mycket gott och kvalificerat sällskap och dessutom kan det ju vara så att de rätta svaren ändras med tiden. I factfullness framförs att situationen för tidigare utrotningshotade arter förbättrats tack vare åtgärder. Det svenska artskyddet kan ha lyckats så väl att sannolikheten för utdöende av de svenska arterna har radikalt förbättrats under sista halvseklet, vilket rödlistan inte riktigt hunnit med att fånga upp. Detta verkar i särskilt hög grad gälla skogsarterna. Skäl för de olika ”parterna” i skogen att hurra och skåla tillsammans!?!? Herman kan utbringa levet! Fast jag tror inte riktigt själv på att det kan vara hela förklaringen.

    Liked by 1 person

  5. 1. BRA sammanställning Gd Herman Sundqvist på Skogsstyrelsen kring allt som hänt under ett kvartssekel i skogen. 2. 25 år med en stor bredd av åtgärder som det svenska familjesskogsbruket jobbat fram tillsammans med olika myndigheter = BRA. 3. Här finns ändå så mycket meeeeeer som alla parter TILLSAMMANS kan utveckla = viktigt. 4. Kvarstår gör tyvärr den stora våta filten som på alltför många områden vilar över familjeskogsbruket. Den våta filten som sänker arbets- & framtidsglädjen hos 330 000 familjeskogsbrukare. Bland många som på olika sätt utvecklar det svenska skogsbrukets mångfald till gagn för HELA landet. Många känner hoten kring brukandet/ägandet från myndigheter av olika kaliber, och inte minst alla dom som redan står inför fullbordade faktum kring inskränkningar. En mycket oroande myndighetsutveckling som går åt FEL HÅLL. 5. Måtte 2019 bli en vändpunkt i ägande/brukandefrågorna för 330 000 familjeskogsbrukare. Vi väntar på att det kommer tydliga besked från folkvalda politiker kring detta, som sedan myndigheter av olika slag har att efterleva. 6. Vårt skogsSverige har enorma MÖJLIGHTER att utveckla virkesproduktionen, naturens mångfald, kultursatsningar i skogen, vattnets viktiga roll där vi i skogen är första ledet i kedjan, skogens sociala värden, skolans roll roll i gröna sektorn mm. / Mats på Höjden/Helge Smålandsstenar, mångfaldsskogsbrukare, tidigare skogsinspektor, tidigare gårdsturistföretagare i 20 år med gäster från 65 nationer som alla uppskattar den svenska skogen & naturen .

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s