Skogen

En spade är en spade – prata om betesskadorna med dess rätta namn

ÄlgDen svenska skogspolitiken vilar på jämställda produktions- och miljömål. Så har det varit i 25 år nu. För miljödelen av skogspolitiken finns det miljökvalitetsmål (Levande skogar) med etappmål och så kallade preciseringar. För skogsproduktionen saknas nästan helt motsvarande detaljerade ambitioner från samhällets sida. Det är kanske naturligt eftersom markägaren har stor grad av frihet i skötseln av sin skog. Frånsett kraven på att få upp ny skog efter avverkningen, se till så att skogen inte är för gles och att minska risken för angrepp av skadeinsekter genom att ta bort färska, döda barrträd så får markägaren i stort sett göra som hen vill.

Det hindrar inte att frågor om hur skogsproduktionen kan öka är utomordentligt viktiga när Sverige ska utvecklas mot ett fossilfritt samhälle, en bioekonomi. Därför initierade Skogsstyrelsen under våren 2017 en samverkansprocess om skogsproduktion för att ta fram ett tydligt ställningstagande kring skogsproduktion. En process där representanter från främst skogsbruk men också andra intressen tillsammans funderar över konkreta förslag som kan öka tillväxten. Resultatet av samverkansprocessens arbete så här långt – rapporten Skogsskötsel med nya möjligheter – blev klar i mitten av november och är nu ute på remiss.

I rapporten listas tretton insatsområden för en ökad skogsproduktion med förslag på åtgärder. I arbetet har en ökad produktion vävts samman med andra samhällsmål som till exempel de nationella miljömålen och de globala målen för hållbar utveckling. Totalt har gruppen gjort 540 bedömningar av hur förslagen påverkar andra samhällsmål.

Efter att rapporten publicerats och gått ut på remiss har debatten i media varit omfattande och det har nästan helt handlat om förslaget att kraftigt sänka klövviltstammarnas numerär. Företrädare för Svenska Jägareförbundet har talat om ”Skogsstyrelsens korståg mot älgen” och att ”Nationalsymbolen älgen ska offras på granplantagens altare”. Jägarnas riksförbund har uttryckt sig mer positivt om rapporten och menar att betestrycket på många håll är för högt och behöver minskas.

Det uppskruvade tonläget är olyckligt av minst två skäl. Dels för att sänkta klövviltstammar är ett av många identifierade områden – rapporten handlar om så mycket mer än älgstammens storlek – och uppmärksamheten kring klövviltsfrågan gör att andra viktiga insatsområden riskerar att hamna i skymundan. Det andra skälet är att vi måste alla prata om problemet med dess rätta namn. Vi behöver se och erkänna att betestrycket i skogen generellt är oacceptabelt i hela landet. I dag är mer än varannan svensk ungtall betesskadad (ja, du läste rätt)! För att sätta Sveriges älgstam i ett internationellt perspektiv kan nämnas att Finland, som har likartade skogliga förutsättningar som Sverige, har en älgstam som inte ens är hälften så tät som den svenska. Ur det perspektivet är rapportens förslag om en kraftig sänkning av klövviltstammarnas inte särskilt uppseendeväckande.

Många gånger har jag förfärats inför kraftigt betesskadade bestånd. Det är så mycket engagemang och odlarmöda som går förlorad. Men det händer saker och ett viktigt steg mot en mer nyanserad syn på klövviltstammarna togs i somras när regeringen i strategin för det nationella skogsprogrammet slog fast att klövviltsstammarna behöver sänkas. Samtidigt verkar det fortfarande finnas ett slags beröringsskräck kring viltskadeproblematiken. Trots klövviltets omfattande påverkan på skogens fältskikt och för den biologiska mångfalden viktiga lövträdsarter som rönn, asp, sälg och ek, framhålls och diskuteras naturvårdsaspekterna kring betespåverkan främst av skogsnäringen. Var är miljörörelsen i den debatten?

Kanske håller samhällets syn på klövviltstammarnas storlek att förändras. Jag noterade att en av Skogsstyrelsens starkaste kritiker, ledarskribenten Marcus Åsling på Östersundposten, i en ledare som inleddes med orden ”Undertecknad är inte den som tar Skogsstyrelsen i försvar i första taget” lyfter rapporten om skogsproduktion och tar den i försvar. Debatten om alla förslagen från samverkansprocessen fortsätter och det är bra för det fortsatta arbetet. Men då måste vi också benämna svåra hinder för en effektiv produktion i skogen som ett problem. Ett oacceptabelt betestryck är inget annat än ett oacceptabelt betestryck. En spade är en spade.

Diskussion

13 responses to ‘En spade är en spade – prata om betesskadorna med dess rätta namn

  1. ”Frånsett kraven på att få upp ny skog efter avverkningen, se till så att skogen inte är för gles och att minska risken för angrepp av skadeinsekter genom att ta bort färska, döda barrträd så får markägaren i stort sett göra som hen vill”.

    Ja nu är det kraven på just detta, kalavverkning och plantering av monokulturer som är orsaken till det spektrum av skador vi ser.
    Stormskador, skadeinsekter, brandskador, betesskador osv osv osv.
    Allt är ett resultat av det staten tvingat på oss.
    Det svenska skogsvansinnet.
    Ekosystemet skog, det som ger oss bra virke och en fungerande framtid saknar de problem plantagerna har.
    När ska någon inifrån det korrupta systemet säga som det är?
    Aldrig?

    Gilla

  2. I de 13 insatsområdena som man anser ska kunna ge möjlighet till ökad skogsproduktion, skall man ju också ta in frågeställningen huruvida denna ökade produktion skall vara kvantitativ eller kvalitativ ? Redan idag kommer ju signaler från omvärlden, att den från Sverige exporterande skogsråvaran, behöver ha en förbättrad kvalitet på sågvirket om handeln skall kunna vidmakthållas. De skogsbruksråd som idag de flesta skogsbrukare delges, om hur man uppnår ökad produktion. Har ju enbart de kvantitativa målen som grund. Med en förbättrad handel via nätet etc., kan ju enskilda skogsbrukare få en ökad möjlighet till ökad avkastning om o när logostiken blir tillgänglig. Men det sker ju enbart om man då också kan tillgodose marknadens efterfrågan på kvalitet o sortiment. Det ligger ju mycket dold konservatism i att det svenska skogsbruket har enbart litat till att det är de stora aktörerna som kan marknadsföra de svenska skogsprodukterna. Via nätet kan detta nå en förändring som i dag inte ses av merparten av de svenska skogsbrukarna. Framtiden kommer att visa på något annat !

    Gilla

    • Ja!
      SLU har utbildningar i konsten att räkna kubik.
      Ska hela svenska skogen bli en massaåker med kvistigt krokig skadad monokultur, förstörd natur och lågt markvärde, allt enligt Sveaskog/SLUs modell.
      Eller ska skogsindustrin ha samma krav på sig som andra branscher vad gäller att inte förstöra vår framtid.
      Bra vore ju också om det fanns något av värde i skogarna i framtiden, virke som går att använda.
      Bra vore det också för nästa generations skogsägare om de kunde få avkastning på sitt kapital.
      Eller måste näringar utanför Stockholm vara olönsamma?

      Gilla

      • Det kommer ju också att vara beroende av hur många svenska arvtagare som kommer att vilja äga svensk skogsmark i framtiden. Den danske herre som just i dagarna blivit ägare till en jordbruksfastighet i SÖ Härjedalen, har nog inte köpt den för att vara självaktiv i skogen. Än mindre att vidareförädla virket på ort för att frakta hem till Danmark. Han har förmodligen köpt den för de värden som han har blivit att uppskatta o förmodligen vilja nyttja, främst till jakt kan jag tro. Han kommer nog inte att gå o titta efter betesskador på Tall som något negativt. Ser man annorlunda på viltets närvaro blir det istället säkra spår på dess närvaro som ger en förväntan om gott resultat när rätt tid infinner sig.
        Jag tror det är på ett sorgligt sätt som många svenskar idag skolas i att ha övervägande neg. uppfattning om ALLT som rör vår skog/natur o dess invånare. Oavsett om man är hänsynstagande markägare eller icke markägande naturvän. Ev. så kan det bli den ökade andelen utländska skogsägare, som kommer att ändra på vår syn o värderingen av den största resurs vi har; Skogen !

        Gilla

      • I verkligheten så sammanfaller intresset för natur med intresset för ekonomisk välgång.
        Motsättningen däremellan är påhittad.
        Men dom vill ju ha det till att vi ska hata varandra ute i bygderna.
        Oavsett vad det gäller så är konflikten i fokus.
        Media älskar det.
        Vi hatar det.
        Ekologi och ekonomi är dessutom samma ord.
        De som menar att det statliga svenska skogsvansinnet finns av ekonomiska skäl ljuger.
        De tjänar storkovan EN GÅNG!
        Sedan står de där med lågt markvärde och värdelös skog om 100 är.
        Men vad bryr sig Sveaskog, SCA, SLU, Skogsstyrelsen m fl. om vad som sker om 100 är.
        Inte ett dyft.
        De som verkar där finns i systemet ett antal år.
        Skillnaden är dom som bryr sig.
        Men det finns ingen organisation för den som bryr sig.
        Däri ligger problemet.
        I Sverige måste man ha ett kollektiv i ryggen för att räknas.
        Individen är rättslös.

        Gilla

  3. Har Skogsstyrelsen nån tillförlitlig statistik över hur betesskadorna förändrats över tiden? Det finns ju hyfsat pålitlig indirekt statistik över älgstammens storlek, dvs avskjutningens storlek. Den visar att det sköts dubbelt så mycket älg på 1980-talet som idag.

    Visar statistiken att mängden betesskador följer älgstammens storlek eller finns det möjligen annat som påverkar?

    Gilla

    • Frånvaro av svar är ju också ett sorts svar.
      Jag antar att det uteblivna svaret ska tolkas som ”nej, Skogsstyrelsen har inte någon tillförlitlig statistik som visar att mängden betesskador korrelerar starkt med älgstammens storlek”.

      Den offentliga redovisningen av ÄBIN är för övrigt ganska ofullständig och går inte att använda för att förutsäga hur betesskador kan tänkas påverka framtida virkesproduktion. Det intressanta är inte hur stor andel träd som är skadade/oskadade utan hur många som är oskadade i absoluta tal. Om man räknar bort alla skadade träd, vad blir det då för stamantal oskadade? Det är ju det som är basen för den framtida slutavverkningen och det är ju slutavverkningsbeståndet som är målet. Vad spelar det för roll om 20% av träden i ungskogen är skadade med tanke på att 70% av träden ska försvinna i röjning, gallring och självgallring innan det är dags för slutavverkning?

      Gilla

  4. Tack Herman, Skogsstyrelsen , LRF, Södra , Naturvårdsverket och andra som hjälper till att visa att dagens situation med ohållbara klövviltsskador är just ohållbar!

    Två påstående som lever kvar när Jägareförbundet skall försvara den överstora älgstammen är att det knappt planteras någon tall i Sverige, samt att det främst är de stora skogsbolagen som vill minska älgstammen. Jag är själv medlem i Jägareförbundet sedan 35 år, jag gick med som 15 åring då jakt och viltvård är och förblir mitt stora fritidsintresse! Men till skillnad mot många i Jägarförbundets tjänstemanna organisation är skogen mitt levebröd och jakten min hobby.

    När jag talar med svenska skogsbolag i mellansverige t.ex Bergvik Skog berättar de att man under 15 år arbetat ståndortsanpassat och tills för några år sedan alltid har planterat minst 50% tall. På senaste år har man dessutom höjt andelen tall ytterligare till ca 65% utav planteringen. Detta sedan nypublicerad forskning ( Urban Nilsson SLU) visat att tallen växer betydligt bättre än gran på mellangoda marker.

    Sådana strategiska beslut om ökad andel tall och minskad andel gran vågar man bara ta om man utgår från att älgförvaltningen fungerar enligt uppsatta direktiv och mål. Större sammanhängade bolagsmarker ger förutsättning både för effektiv älgförvaltning och jakt. Skogsbolagens beslutsamhet i att lyckas med sin tallodling borgar för att jägarna anpassar sig till markägarens önskemål om en viltstam i balans med fodret. Det är i ljuset av en omfattande plantering av tallplantor man skall se skogsbolagens beslutsamhet om balans i älgfrågan! De flesta skogsbolagsanställda är också intresserade jägare och naturmänniskor, de vill ha en balanserad älgstam, men inte en stam som eroderar framtiden för landets basnäring nr 1 , skogen!

    I Södra Sverige har det visat sig att vi tyvärr har ännu sämre förutsättningar för att nå balans mellan fodertillgång och vilt, många enskilda skogsägare orkar inte längre se sina tallplantor bli uppätna, de flesta resignerar, man kanske viltskyddsbehandlar några år, men att göra det under 10 år i varje bestånd blir en övermäktig uppgift, då är det lätt att ge upp och istället plantera det enda som i någon mån klarar vilttrycket-gran. . Några hängivna skogsägare drar ut i strid på jaktmöten i ÄFO och i ÄSO, ofta kommer skogsägar gruppen till korta mot Jägareförbundets maskineri. Det förefaller oftast som vi har helt olika referensramar och att det finns en tydlig polaricering mellan jägare och skogsägare, trots att dessa defacto ofta är samma personer. Kanske har Jägareförbundets tjänstemän skulden till att det blivit så. Uppenbarligen är jägarförbundet rädda för att tappa ännu mer medlemmar om man inte till vilket pris som helst står upp för varje älg individ, men man bör i stället se till helheten , det vinner mer respekt.

    Jägareförbundet måste komma ihåg att medlemmarna främst vill jaga älg och annat samt vistas i naturen, inte sitta på oändliga möten ! Och när vi jagar vill vi ha en älgstam som är frisk och högavkastande. Jag som jägare och skogsägare har svårt att se poängen med en överstor älgstam som leder till fallande slaktvikter, färre kalvar och där det tar 1 år extra innan såväl tjurar som hondjur blir produktiva djur! Låga slaktvikter förklaras ofta av jägarförbundet främst med tjurbrist men mer sällan med foderbrist. jag undrar vilken forskning man stödjer sig på.

    Årets torka lyftes också fram som en karastrof för älgstammen. Med årets licenspapper från lönstyrelsen fanns 2 sidor bilaga om vem som kan dömma ut en sjuk älg samt 1 sida om sommarens torka och dess ev inverkan på ölgstammen. Dock inte ett ord om Äbin som i Västra Götaland 2018 visar på 16% färska skador och nästan 50% av tallarna har skador vid inventeringstillfället. Samtidigt kan man som skogsägare se att lövslyt och örter åtminstone i referenshägnen växt bättre än på länge. Jag har svårt att se hybrisen kring älg och en torkperiod och att den kan fömodas leda till ännu lägre vikter och stor kalvdödlighet. Regnsommrar kan däremot enligt vissa ( en bekant med älghägn bl.a) leda till lunginflamataion och död bland kalvar , så lär ju inte ha vart fallet 2018 , Så vad vet vi egentligen? Äbin kan man dock lita på då träden som mäts är stationära , skadorna bestående och tidserierna byggs på med ett år i taget! Foderprognoserna från Skogsstyrelsen är också utmärkta hjälpmedel i viltförvaltningen. För hårt bete leder till mindre Co2 inlagring, det vet vi!

    Personligen får jag varje år uppleva att främst älgen går allt hårdare åt både planterade och självsådda tallar och lövträd. För att gardera mig anlägger jag alltid blandskog av tall och gran på alla mellanmarker . Här har jag de senaste 15 åren noterat ett trendbrott. Nämligen nu förtiden 5-6 år efter planterandet har granen tagit över nästan helt då tallarna hålls tillbaka av älgen. Detta skall jämföras med de planteringar som vi anlade kring 1980-1990 enligt samma blandskogsmodell. På den tiden klarade de sig undan älgskadorna , troligen beroende på att stammen defacto reducerades mycket kraftigt under slutet av 1980 talet samt att det på den tiden eventuellt fanns en större reserv av foder, då viltstammarna var radikalt mycket mindre under första halvan av 1900 talet ! I mina trakter har vi gott om enbuskar och martallar på berg där viltet trivs, men de är nu sedan 30 år avbetade nertill, och som ni vet kommer inga nya gröna barr nertil, några nya tillåts inte slå rot, då de betas bort redan vid 30-40 cm höjd!!

    Till detta skall läggas att jag utifrån min lokala erfarenhet som markägare och jakträttsinnehavare defacto idag har mindre möjlighet att påverka jakttrycket på älgen idag än vad man hade innan 2012, tvärt emot vad som var den goda intentionen med 2012 års nya Ekosystembaserade älgförvaltningen ! Önda chansen att påverka ör att engagera sig på alla nivåer i debatten, jag tycker personligen att en fungerande myndighet skulle ta ett större helhetsansvar over förvaltningen och se till allas intressen, idag verkar ingen ha något ansvar!

    Produktion av skogsplantor i Sverige finns beskrivet på Skogsstyrelsens hemsida samt i skogsstatistisk årsbok, Totalt säljs i landet vanligen 345 miljoner plantor/ år, 2016 var granens andel 50% tallens andel 43% och övriga trädslag 7%, statistiken visar att granen de senaste 10 åren tappar 13% till tallen som ökat lika mycket! Skälet måste vara att såväl storskogsbruket som det privata skogsbruket har ökat planteringen av tall i mellansverige samt att projekt Mera tall också börjat göra nytta! Men för att vi skall kunna utnyttja tallens goda produktion måste helt klart älgstammen ner så att vi ligger inom målen för ÄBINs parametrar för förska skador, antal oskadade tallar vid 5 meter samt inte minst ge RASE arterna , Rönn, Asp, Sälg och Ek en möjlighet att bli trädbildande igen, samt skapa bra foder!

    Vi måste nog alla inse att vi genomfört lite av ett världsunikt stor skaligt Älgexperiment de senaste 50 åren i Sverige, inledningsvis fanns nästan inga stora rovdjur och en enorm tillgång på foder genom hyggesskogsbruket , periodvis har det varit fantastisk kul. Men nu ser vi konsekvenserna och måste anpassa stammen till vad naturen och älgen långsiktigt mår bra av. Med färre älgar i Vinterstam kommer också kalvarna att bli fler och större samt kvigorna få sin första kalv 1 år tidigare, tjurarna kommer också få bättre förutsättningar. En vital älgstam tillväxer med 40% om året så jag har svårt att förstå dramatiken i en nädvändig minskning. Genom en mer produktiv stam kommer antalet skottillfälen samt utfallet av klimatsmart älgkött inte att minska i samma grad som stammen . Dessutom leder ju en ökad avskjutning i sig till mera jakt i några år vilket vi bör glädjas åt och inte se som något negativt.

    Vi har dessutom över stora delar av landet en ökning av alla klövviltarter vilket skapar nya jaktmöjligheter men också ytterligare press på viltfodret, så här gäller det att vara vaksam och ta ansvar .

    Dessutom alla vi jägare och skogsägare och våra familjer och de flesta medmänninskor är ju också bilförare och trafikanter, Viltolycksstatistiken talar sitt tydliga språk , dagens situation är inte hållbar!!

    Skitjakt på Er!

    ”Skogsägare och Jägareförbundare av gammal vana”

    Gillad av 1 person

    • Som markägare, skogsbrukare o jägare. Fick jag det lite svårt att få ihop just en helhet av ditt inlägg. Bara mycket kort ska jag beskriva min reaktion med ett antal frågor. Du anser att o gör någon sorts antydan om att det finns forskning som skulle styrka att viltbete på träd skulle ligga till grund för minskad inlagring av CO2 ? Vidare så anser du att möjligheten för RASE arterna att kunna bilda stamträd går via ökad avskjutning av vilt ?
      OM man nu har en tro på att det verkligen är vi människor som påverkar CO2 ökningen i atmosfären o man vill delta i en motåtgärd mot detta, genom att skjuta mer vilt vars betning skulle utgör en ökad risk för att CO2 annars kan stiga mer. Varför följer man då SS o andras rek. om att gå ut o röja o första gallra i skogen o inte tro att DET skulle ha någon inverkan på CO2 höjningen ? Ytterst märkligt resonemang !
      Om man likaledes vill delta i att som markägare, söka öka andelen RASE arter som skall kunna bli stammade. Blir ju frågan densamma, Varför går man då ut o röjer bort 80-90 % av de arter man säger sig vilja värna ? Som samtidigt är den foderökningsmöjlighet som skulle kunna ligga till grund för att försöka öka avskjutningsvikterna på våra viltarter vi önskar få i vitalare status ? !
      Så länge som det enbart verkar som att högre tillväxt / träd är enda lösningen på att skapa en total tillväxtökning inom svenskt skogsbruk enbart på våra mesta gagnträd Tall o Gran. då lär det heller inte finnas någon bra lösning i sikte. Att min lösning har varit en klart ökad fodertillgång som gjort att det finns endast minimala skador på Tall, är ju inget som verkar vara en lösningens väg i denna debatt. Att jag dessutom har fått en stor andel stammade RASE arter som ju också blir en effekt av detta. Verkar ju inte som en trovärdig möjlighet i dagens skogsbruk. Så varför har man det som mål att öka deras andel i skogen, när man inte ens har en önskan om deras existens utan röjer ner dom ? Än mindre att det finns en marknadsavsättning för dom OM de råkar bli träd ?
      Så att fortsätta att röja som råden är idag, skapar mer av de problem som svenskt skogsbruk egentligen har idag o gynnar definitivt inte någon CO2 minskning !

      Gilla

  5. Bra att det görs omtag i viltförvaltningen så att de för markägarna och framtida generationers försörjning oacceptabla skadorna minskar. Länsstyrelsernas viltförvaltningsnämnder verkar inte fungerat som det var tänkt, och det är bra att det görs en översyn när de inte levt upp till önskemålet om ”frihet under ansvar” att balansera skogsbrukets och jägarnas intressen.
    Lite förvånande att inte ens älg kan stimulera till en livligare diskussion på bloggen.
    Men en fundering är att enligt WWF biomassan av däggdjur i världen fördelar sig på 36 % människor 60% husdjur och 4% vilt. Detta visar hur människan brett ut sig över jordens resurser. Ändå har människan bestämt sig för att breda ut sig ännu mer.
    För Sverige har motsvarande beräkning inte gjorts, det vilda har nog något större utrymme. Klövdjuren utgör en väsentlig del av biomassan för svenskt vilt. Älgar är drygt en tjugondel så mycket biomassa som människa i Sverige. Problemet med dominans är att det finns för mycket människor och antalet människor växer. För att kunna försörja dem i framtiden måste vi skära ned på viltet. För just älg fanns det förr färre så att skära på den är ingen utarmning av mångfalden, snarare tvärtom.
    Det är knappast så som WWF försöker få oss att tro att vår ökande dominans över det vilda visar att arterna utrotas i ökande takt.
    Vi skulle kunna minska vår dominans genom att skära ned på husdjuren. T ex hästar finns nästan bara för nöjes skull, och det vore ganska lätt att genom lämpliga skatter och avgifter minska på antalet.

    Gilla

    • I en inte allt för avlägsen framtid kan ju vi fullt ut ha en enorm utarmning av våra husdjur vi idag konsumerar till föda. Just till följd av hur vi sköter dom. Att då också ha minskat på allt annat vi kan konsumera till föda ( utfiskning av världshaven, utarmning av landlevande djur etc.)för vårt enorma behov av att ta över o härska över allt på vår jord. Där vilttillgången faktiskt kan bli en viktig del i vår framtida överlevnad. Det vill vi inte tro, . . . idag ! Att många idag inte ens har mat för dagen, beror ju till stor del på en minoritets överkonsumtion. Och när det gäller HUR vi bl.a. konsumerar produkter från skogsråvara, är ju verkligen något vi borde se över. För med rätt förändringar, bör skogen räcka till mycket mer av viktigare saker
      än vad vi förbrukar den till idag. Datorn skulle innebära det papperslösa samhället ! -Jo, jo !
      I handeln har vi varor i förpackningar i förpackningar i förpackningar av papp. Kvar i skogen ligger miljontals med m3 av massafiber o ruttnar för att alla säger att det inte är värt att ta reda på. När vi då misshushållar med en så viktig resurs o ändå har mage o säga att vi inte kan avvara en del som mat åt vissa djurarter. Då har egoismen tagit oss över en skammens gräns där vi inte längre tål att se bakåt vad vi lämnar efter oss.

      Gilla

  6. Nu vet jag ju inte hur SS hade tänkt sig att man skulle få till detaljerade produktionsmål inom skogsbruket som är likartade över hela Sverige. För det är väl en förhoppning om att den i Skogsvårdslagen tänkta ”friheten under ansvar”, gör att de flesta markägare sköter sin skog utifrån de förutsättningar som just den personer har på just sina marker. Och så länge som den marknad som vi markägare har att vända oss till, inte värdesätter ALL den produktion av ALLA typer av träd som våra marker kan producera. Så är väl tanken att det ur ett produktionshöjande perspektiv, rör enbart Tall o Gran. Att man då tillskriver just röjning av ungskogar som den åtgärd som har störst påverkan på tillväxten av dessa trädslag. Då är det ju klart att övriga trädarter blir eftersatta tillväxtmässigt i både antal o spridning. Samtidigt som dessa är de som är mest betesbegärliga för vårt klövvilt. Röjning blir, tror man att gå den enklaste vägen till lösningen på ett problem med för låg skogsproduktion. Samtidigt som betestrycket inte kommer att minska för att man tar död på fler klövvilt. De viltstammar som återstår kommer ju förmodligen att ha ännu mindre att äta o man skall tvingas till ytterligare avskjutningar för att tillgodose än högre produktionsmål. Men inför framtiden bör man ju då ställa sig frågan; Produktion av enbart våra mest värdefulla gagnträd eller ALLA typer av skogsträd ? Varför drabbas jag som skogsägare vid försäljning av något som heter ”Vrak” ? Är det så man från industrin o SS värderar det som mina marker producerat ? Om man nu tror att det påverkar vår miljö att ha mer växande skog, varför uppmanar man då alla skogsägare att röja mer INNAN dessa träd har hunnit kompensera för det minuskonto som barmarkstiden innebär vad gäller CO2 efter en avverkning ? Och om det skulle innebära en sådan enorm skada på den tänkta råvaran till vår industri med viltbete. Så är det ju lite underligt att de ungskogar som fanns under slutet av 70 o början på 80-talet, med en Älgstam som var dubbelt så stor som idag. Är de som genererar miljonvinster till vår industri idag, både vad gäller massa o sågverksindustri. Jag har genom att INTE röja, genom att lämna ALLA betesbegärliga lövträdsorter, planterat mer av alternativt bete, lyckats hålla betesskadorna på näst intill nollnivå på främst Tall ! Att tillgodose viltet med det som de främst prioriterar av bete, har räddat mycket av värde utan något nämnvärt extra arbete. Och är det tillräckligt många av dessa lövträdarter, så blir det stamträd av dom också ! Men som sagt, blir det för många av dessa så finns ju risken att allt mitt arbete varit förgäves med den risk för konfiskering till något skyddsvärt som då föreligger ! Och jag ser ju att det finns en ytterligare konflikt i o m att vi inte bara har en skogsvårdslagstiftning. Vi har ju även en Jaktlagstiftning. Den ställer ganska så höga krav på vad en markägare skall uppfylla för att återkommande utöva jakt på en viltstam. Så det är ju en hel del som skall ses över i sin helhet, innan vi tar beslut om åtgärder mot att viltet är en betydande orsak till minskad skogsproduktion i vårt land. Vi ska nog först o främst titta på hur vi människor ser på våra skogars viktigaste invånare . . . Träden !

    Gilla

  7. I allt väsentligt kan jag hålla med om resonemanget omkring viltstammarnas betydelse för natur och produktion. Trots det vill jag försvara de markägare som nu ser jakten som viktigare än virkesproduktionen.
    Debatten om ägandet, avverkningsförbud p.g.a. tjäder, elljusspår, gränstickor, gamla granar, grön infrastruktur osv innebär att motivet för att långsiktigt anstränga sig för en värdefull skogsproduktion delvis fallit bort. Det är på intet sätt givet att du som skogsägare kan räkna med att få skörda det du sått.
    Organisationen med fem beslutsnivåer innan skott mot älg kan lossas är ineffektiv. Den som tror att- beslut i riksdagen – beslut i Länsstyrelser/Älg förvaltningsområden – Älgskötselområden – underområden och storlicenser – jaktlag- och slutligen – jägaren i skogen – (puh) kommer aldrig att bli särskilt funktionell. Den enda vägens politik är att: I enlighet med vad Herman skriver (eftersom markägaren har stor grad av frihet i skötseln av sin skog) släppa älgjakten fri med endast restriktion av tid för jakt och etik för jakt.

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s