Skogen

Döda inte ESO-rapportens viktiga frågor

Bäckravin Tabergs 33. Foto Michael EkstrandDen senaste tiden har uppmärksamheten varit stor kring ESO-rapporten Skydda Lagom, med undertiteln En ESO-rapport om miljömålet Levande skogar. ESO är Expertgruppen för Studier i Offentlig Ekonomi och sorterar under Finansdepartementet. ESO är därmed en tung instans och deras rapporter är viktiga underlag när framtida politik ska formas.

Några av de förslag som presenteras i rapporten är särskilt kontroversiella. Ett handlar om att markägare bör tåla att avstå en större del av intäkten från avverkning än vad dagens regelverk säger (det vill säga att toleranströskeln bör höjas för när pågående markanvändning avsevärt försvåras). Ett annat att koldioxidinlagring till följd av ökande virkesförråd i reservat bör användas för att lösa ersättningsfrågan genom att markägare tilldelas så kallade utsläppsrätter som de kan sälja. Ett tredje förslag säger att skogsnäringen bör bidra till finansieringen av reservat genom en ny naturvårdsavgift.

Med den intensiva debatt om äganderätt och avvägningar mellan produktionsmål och miljömål som just nu pågår var det inte särskilt oväntat att rapporten skulle bli kontroversiell. Författaren Magnus Nilsson fick följaktligen utstå osedvanligt hård kritik när rapporten presenterades vid ett fullsatt seminarium på Rosenbad. ”Ingen ESO-rapport har tidigare blivit så ifrågasatt”, sa ESO:s ordförande Hans Lindblad.

Jag var själv med i den panel som på scenen kommenterade och diskuterade rapporten och även jag var kritisk. Tanken att utsläppsrätter ska finansiera reservaten är ny och därför intressant, men inte färdigtänkt. Om ägare till reservat ska ersättas för den klimatnytta skogen gör genom kommande inlagring av koldioxid, går det då att motivera varför inte de markägare som aktivt brukar sin skog och på det sättet skapar klimatnytta också ska ersättas? Nilsson höll själv med om att det var en aspekt som han inte beaktat.

Den kritikstorm som började vid seminariet har sedan fortsatt. Ledarskribenter i flera olika tidningar har tagit upp tråden om hotad äganderätt. Ett exempel på hur laddad frågan om ESO-rapporten blivit är att Land Skogsbruk nyligen hade som huvudnyhet att Nilsson var olämplig som författare till rapporten eftersom han dels är en debattör med miljöprofil och dels tidigare varit verksam i Naturskyddsföreningen.

Debatt om viktiga frågor är alltid bra, men när engagemanget och känslorna är mycket starka riskerar debatten att begränsa synfältet. Det är precis vad som hänt den här gången. Nilssons rapport utmynnar visserligen i en analys med slutsatser som verkligen kan ifrågasättas. Men de frågor han ställer är utmärkta och angelägna. Jag tänker främst på två exempel:

  • För det första: Nilsson skriver att ett skäl till svårigheterna att nå miljömålet Levande skogar är att det fortfarande, 20 år efter att målet slogs fast, endast har formulerats i form av allmänna, poetiska termer och som kortsiktiga del- eller etappmål. Han menar vidare att det är dags för politiken att svara på frågan: ”Hur ser det svenska skogslandskapet ut när målet är uppnått?” Med den formuleringen adresserar Nilsson också andra viktiga aspekter som betydelsen av att målet är tydligt, att utvecklingen går att mäta och – som en konsekvens av det – att de som berörs av målet också kan känna sig delaktiga och därmed vara med och påverka utvecklingen. Uppfattningen att ”målet inte går att nå” riskerar i dag att bli förödande för miljömålsarbetet.
  • För det andra: Hela rapporten bygger på frågeställningen om hur arbetet med att nå Levande skogar kan göras mer kostnadseffektivt. Och det är förstås ett självklart anslag. Ingen vill väl att naturvårdsarbetet inte ska vara effektivt? I det avseendet skiljer sig inte naturvårdsarbetet från andra åtgärder i skogen som skogsvård eller avverkning.

Nilssons rapport må ha innehållit analyser och slutsatser som är kontroversiella, utmanande, bristfälliga eller direkt felaktiga. Men det vore olyckligt om de frågor han ställer kommer bort i debatten om hans analyser och förslag. Vi behöver en bra debatt om skogen och då kan vi inte döda viktiga frågor bara för att vi inte tycker om de svar som föreslagits.

Diskussion

11 responses to ‘Döda inte ESO-rapportens viktiga frågor

  1. Medans tiden går så byts ännu en bit ekogsenosystem ut mot dödsdömda plantager.
    Domen mot vår generation kommer bli hård.
    Precis som vi dömde ut generationen som krigade sönder världen för hundra år sedan.
    Det går välja bättre lösningar.
    Men det är lätt vara efterklok.
    Likt då så vet vi inte vad vi ska göra nu.
    Det man kunde önska är att politiker och journalister fick mindre inflytande.
    Kunnande och pålitlighet tog över.
    Eftertänksamhet och sanningar istället för skitsnack och förtryck.
    Men vår mänskliga natur kanske är att förstöra vår egen miljö och sabotera vår egen framtid.

    Gilla

  2. Världsnaturfonden beskriver inte artutrotningen utan numerär nedgång i subjektiva stickprov. Fåglar i Sverige följer precis samma nedåtgående kurva som WWF visar om man går på ornitologernas inventeringar. Men 2000 gick man parallellt över till systematiska stickprov och dessa visar att skogsfåglarna i Sverige faktiskt ökar.
    Ingen enda art som fanns i Sverige för några hundra är sedan är, såvitt artdatabanken känner till, globalt utrotad. Ändå sprids alarmistiska budskap om sjätte massutdöendet!
    Endast sju procent av världens skogar är odlade, förmodligen mest efter kalhuggning. Den kvantitativa påverkan av kalhuggning i modern tid är förmodligen starkt överdriven av ideologiska skäl.
    Det är sant att några arter trivs bäst med kalhyggen och att störningar kan vara bra för många skogsarter, men sådana påpekanden vantolkas medvetet, om man låtsas att någon påstått det gäller för alla arter.
    Sveaskog är alla svenskars skog där medborgarna genom politiska val väljer hur de skall förvaltas. Kritik återfaller på väljarna, dvs alla svenska medborgare.
    Jag tycker det är mycket bra att Hermans blogg finns och är öppen, men risken finns att bloggen dras in om tonen inte förbättras. Jag tycker de ansvariga borde utestänga vissa som ägnar sig åt upprepat starkt förolämpande formulerat förtal.

    Gilla

    • Ja, SNF har stängt sin skogsblogg av det skälet.
      Ett medvetet sabotage mot svensk naturvård.
      Men jag har tappat hoppet vad gäller SNF för länge sedan.
      De undviker ungefär lika bestämt som andra verkligheten när det kommer till just skogsfrågan.
      Orsaken kan vara att den kraftigt avviker från andra framtidsfrågor..
      Ett hett ämne av många skäl, kopplat till svenska nationens kärna och stolthet.
      Kritik mot det innebar på den tiden skogarna här uppe stals landsförvisning/dödsdom.
      Numera utestängning ur finrummen och offentliga tjänster.

      Om man inte här får skriva annat än rillrättalagt dravel här som i svenska dagstidningar och annan media.
      Då kan vi lika gärna hoppa över det.
      Sanningen är att kronan stulit sitt markinnehav.
      Det ämnet är inte ens med.
      Inte någonstans, utan som i bakgrunden till Girasrättegången som av det skälet nu går upp till högsta domstolen.

      Det berör rikets grundläggande uppbyggnad av massmördarna i Vasaätten.
      Stockholms prakt kom ur rasism, förtryck, död och stöld.
      Orsaken till utvandringen till Amerika.
      En av de största markstölderna i världshistorien, den har vi inte ens börjat tala om.
      När Sveaskog hugger ner ett träd så är det ett brott oavsett om det huggs som nu, eller på ett miljömässigt sätt.

      Men jag beundrar dig för din tro.
      Önskar jag hade den själv.
      Jag inser att livet här uppe bland kalhyggena skulle vara lättare då.
      Om jag likt dig Herman m fl. kunde glädjas och känna mig trygg på ett sönderkört svenskt kalhygge planterat med dödsdömda krukväxter.
      Men vad jag förstått så måste man ha stoderat på SLU för att känna på det sättet.
      Jag har aldrig träffat nägon utöver denna lilla men mycket inflytelserika skara som älskar kalhyggen och skövlad natur.
      Det är i vanliga fall normalt att känna sig fysiskt illamående.
      Och ju mer man lär sig om saken ju värre blir illamåendet.

      Men ”if you cant beat them join them”.
      Och ingen kan vinna över staten, som är själva rättsväsendet.
      Därför finns kanske inget annat vi kan göra än att börja älska kalhyggen.
      Stå som förr med mössan i hand när maskinerna kommer och tar och skövlar det som egentligen är mitt, vårt.
      Kanske kan man få vara med i kalaset till bra timpenning..
      Med fri tillgång till bedövningsmedel i någon form.

      Gilla

  3. Jag tillhör de som anser att ”Levande Skogar” är ett ouppnåeligt mål med nuvarande preciseringar och agerar för att samhället skall förstå detta. Om Skogsstyrelsen inte vill förstå leder detta till ökad polarisering. En precisering lyder
    ” Naturtyper och naturligt förekommande arter knutna till skogslandskapet har gynnsam bevarandestatus ”
    Vad gynnsam bevarandestatus egentligen innebär är diffust oklart beskrivet på ett sätt så att ingen fattar och utelämnas till subjektiva tolkningar av engagerade. Ingen ger en klar exakt definition trots lång kritik av det oklara. Detta i sig ger underlag till polarisering. Jag skrev till Skogsstyrelsen och fick följande svar (Jimmy)
    ” En arts bevarandestatus anses gynnsam när:
    – artens populationsutveckling visar att arten på lång sikt kommer att förbli en livskraftig del av sin livsmiljö, och
    – artens naturliga utbredningsområde varken minskar eller sannolikt kommer att minska inom en överskådlig framtid, och
    – det finns, och sannolikt kommer att fortsätta att finnas, en tillräckligt stor livsmiljö för att artens populationer skall bibehållas på lång sikt

    En naturtyps bevarandestatus anses gynnsam när:
    – dess naturliga utbredningsområde och de ytor den täcker inom detta område är stabila eller ökande, och
    – nödvändiga strukturer och funktioner bibehålls på lång sikt, och sannolikt kommer att finnas under en överskådlig framtid, och
    – bevarandestatusen hos dess typiska arter är gynnsam enligt definitionen för en arts bevarandestatus”

    För skog i Sverige gäller alltså enligt Skogsstyrelsen att de naturliga utbredningsområdena inte skall minska.
    För klimatet svarar Skogsstyrelsen (Jimmy)
    ”Vad gäller den utvidgade frågan om hur Skogsstyrelsen hanterar effekterna av klimatförändringarna (global warming) på den biologiska mångfalden inför den fördjupade utvärdering av Levande skogar så pågår den fördjupade utvärderingen av miljömålen redan. Vi hänvisar därför till kommande rapport för Levande skogar som publiceras 31 januari 2019.
    Översiktligt kan sägas att klimatförändringarna innebär ökad påverkan på ekosystemen utöver t.ex. olika former av markanvändning och andra luftföroreningar vilket innebär att behovet av ekologisk anpassning av exempelvis skogsbruket i vissa avseenden ökar. Därutöver krävs inom en rad områden åtgärder för (samhällelig) klimatanpassning även om vi lyckas begränsa den globala temperaturökningen i enlighet med Parisavtalet.
    I formuleringen av miljökvalitetsmålet Begränsad klimatpåverkan framgår också att ”Målet ska uppnås på ett sådant sätt och i en sådan takt att den biologiska mångfalden bevaras, livsmedelsproduktionen säkerställs och andra mål för hållbar utveckling inte äventyras”.”

    Jag konstaterar att jag måste vänta till februari för att se hur Skogsstyrelsen hanterar klimatförändringen. Men jag tillför enligt nedan och kommer att vara mycket kritisk om inte ungefär vad jag skriver diskuteras i Skogsstyrelsens analys.

    Nu tar jag upp den globala uppvärmningen. Jordens medeltemperatur har 2018 stigit en grad jämfört med förindustriell tid och enligt Paris-överenskommelsen skall man sträva efter att uppvärmningen inte blir mer än 1.5 grader.
    Men i Sverige går uppvärmningen dubbelt så fort (mer än dubbelt så fort i nordligaste Sverige). Detta beror dels på att uppvärmningen är större över land än över hav och dels på att det arktiska istäcket minskar. I Sverige är det redan två grader varmare och Sverige överskrider redan 2018 Parisavtalets globala målsättning. Eftersom utsläppen vare sig i världen eller Sverige minskar nämnvärt (i Sverige har klimatutsläppen faktiskt ökat senaste året/åren) är det bortom rimligt tvivel att ytterligare en grads värmeökning i Sverige kommer de närmaste decennierna. Vad som händer sedan får sakkunnigare bättre pålästa än jag uttala sig om, men de uttalanden jag läser från respekterade personer är klart oroande.

    Boreala arter och naturtyper är ofta resilienta och anpassar sig till en gradvis ändring. Sverige är ekologiskt ganska robust och t ex torka är sällan begränsande. Hittillsvarande ändringar till ett varmare klimat med kortare vinter är nog oftast allmänt gynnsamt. Två grader är inte mer än variationen mellan år eller inom landskap. Hittills verkar det gått ganska bra. Men nu och det närmaste decenniet blir ändringen (i tillägg till redan skedd uppvärmning) för stor och för snabb för att många arter och naturtyper skall hänga med. Enligt min uppfattning, om Skogsstyrelsen har annan uppfattning bör framgå av Skogsstyrelsens utlovade dokument. Det är inte bara frågan om enstaka arter eftersom arterna påverkar varandra. Numerär och utbredningsområden ändras. Takten i försvinnande av arter (som fanns för några hundra år sedan) från Sverige kan förutses öka av klimatändringsskäl. Det geografiska Sverige sammanfaller inte längre med det biologiska, som det var för hundra år sedan. Det är orimligt att förvänta sig att alla arter och naturtyper skall ha gynnsam bevarandestatus från och med nu även om vi satsade väsentliga resurser på det. Den globala uppvärmningen är inget vi ensamma kan göra något åt mer än några promille (och vi gör medvetet inte vad som fordras för att uppnå vår egen del av ”beslutad och utlovad” minskning). Att lägga omfattande detalj-restriktioner på skogsbruket för vad som har sin grund i global uppvärmning förefaller mig orimligt.

    Gillad av 1 person

    • Alla vet att det ensidiga fokuset på att med tvång skapa reservat på enskilda skogsägares mark innebär att ”risken” huggs bort.
      Vem som helst skulle göra detsamma om samma sjuka omvända ordning skulle gälla i något annat sammanhang.
      Som att den som skötte sina barn bäst var den som riskerade få sina barn tvångsomhändertagna.
      Då skulle barnmissandel vara vardag.
      SNFs ledning har gjort bort sig å det grövsta utan vetskap om vad som händer i skogarna 100 mil från storstädernas skenheliga ”miljöengagemang”.
      Det är därför som detta nu blivit en så viktig sak för Herman o co att tala om.
      Ständigt tala om, så alla skogsägare fattar vinken…
      Hata naturvård och KALHUGG ALLT NU!!!

      Gilla

    • Jag jobbade lite mer med ”Levande skogar” och klimatändringen och lade ut det på http://downto.dagli.se/?p=378
      Jag frågade alltså skogsstyrelsen och fick ett svar rörande naturligt sällsynta arter:
      Skogsstyrelsen (Jimmy) skriver: ”Ibland framförs synpunkten att vissa arter är ”naturligt sällsynta” och att det skulle innebära att gynnsam bevarandestatus inte nås. Men enligt …kriterier för när en arts bevarandestatus anses gynnsam utgör inte ett ”naturligt litet” utbredningsområde något hinder så länge detta varken minskar eller sannolikt kommer att minska inom en överskådlig framtid.”
      Knappt en fjärdedel av de rödlistade skogsarterna har en mycket liten population, som dessutom ofta är isolerad, ibland finns arten endast på enstaka berg. Sällsynta arter har ganska ofta mycket liten utbredning. Att det blir tre grader varmare inom några decennier är ett större hot mot sådana arter än för andra rödlistade arter och förändringarna i utbredning och numerär kan förutses bli större än för andra arter. Alltför pågtagliga för att ide tilldela dem gynnsam bevarandestatus
      Vår jord är i obalans och det kommer att ta sekler innan jorden förhoppningsvis kommer i god balans. Fullständig balans är ett djupt onaturligt tillstånd även om det kan närma sig med artificiella medel. I detta avlägsna paradis kan man föreställa sig att arterna har gynnsam bevarandestatus men i andra utbredningsområden än idag och med andra numerär och ett fåtal kommer att permanent ha förlorats. Vilka arter som förändrat sig hur och vilka nya som tillkommit är oförutsägbart.

      Gillad av 1 person

      • Att svenska staten o co håller på att hugga bort hela skogsekosystemet har givetvis inget med saken att göra…?
        Jag undrar när du ska vakna upp ur din hjärntvättade SLU-värld.

        Gilla

  4. Herman Sundqvist stod i Kunskapskanalen i söndags och menade att bäst för utrotningshotade fågelarter är svenska kalhyggen.
    Komik på högsta nivå!!!
    Men man förstår då hur svenska staten arbetar.

    Gilla

  5. Tack för de uppskattande orden Herman!

    Några kommentarer:
    1. Koldioxidinlagringen. Mitt förslag om att föra in en ersättning för koldioxidinlagringen som en del av intrångsersättningen vid bildande av reservat skulle nog inte ge några samhällsekonomiska vinster. Poängen är att det skulle minska behovet av direkta tillskott av pengar från staten och/eller näringen. Som jag tycker jag framhåller i rapporten kan detta bara bli aktuellt när skog avsätts permanent som reservat. Att det skulle skapa orättvisa gentemot andra markägare har jag lite svårt att se. Redan idag ersätts den som avverkar sin skog för den klimatnytta som uppnås när virket ersätter fossila bränslen eller trä/betong i byggnadskonstruktioner genom den prishöjning på virket som är en konsekvens av koldioxidskatter och utsläppshandel. Den som undantar sin skog från avverkningar gör ofta sannolikt minst lika stor klimatnytta men får för närvarande ingen ersättning för detta.

    2. Rundvirkesavgiften. Huvudpoängen med den föreslagna ”rundvirkesavgiften” är inte att skjuta över kostnaden för reservatsbildning från skattebetalarna till näringen (även om det delvis blir effekten och faktiskt samhällsekonomiskt delvis kan försvaras i sig) utan att skapa ett tydligt ekonomiskt incitament för näringen att medverka till att minimera den samhällsekonomiska kostnaden för att klara miljömålet (genom att behovet av reservat minimeras).
    Av alla missförstånd att döma har jag uppenbarligen inte beskrivit detta tillräckligt tydligt i rapporten, och får själv ta en del av ansvaret för den hysteriska diskussion som uppstått, men min tanke är att reservatsbildandet i framtiden ska finansieras inte direkt via statsbudgeten utan via den fond som 50/50 byggs upp av skattemedel och rundvirkesavgift. Vid reservatsbildning ersätts markägaren av fonden.
    Den samhällsekonomiska vitsen med denna lösning är att ju högre kvalitet det blir på hänsynen på den brukade arealen och ju högre kvalitet på reservatsnätverket, desto mindre reservat behövs och desto mindre kommer branschen att behöva betala in till fonden genom att avgiften (och fonden) avvecklas.
    För att detta ska fungera som incitament krävs att näringen ges ett påtagligt inflytande över vilken mark som löses in för reservatsbildning – näringen måste via sitt agerande kunna vinna ekonomiskt. Det kan man, menar jag, uppnå genom att näringen är med och styr fonden och i samspel med staten tar ansvar för att det etableras ett reservatsnätverk som är långsiktigt funktionellt från ekologisk synpunkt.
    Den formella beslutsmakten vid reservatsbildning måste ju dock ytterst alltid ligga hos staten, och att utgångspunkten för besluten måste vara miljömålet ”Levande skogar”, inte vad skogsnäringen tycker.
    Med en sådan konstruktion ges näringen tydliga ekonomiska motiv att bidra konstruktivt på ett sätt som vi alltför sällan ser att den gör idag, inte av oginhet eller ointresse utan helt enkelt därför att ett ansvarstagande under nuvarande spelregler egentligen bara kostar näringen pengar.
    ————————————————–
    Sen få du gärna precisera vad du tänker på när du kallar vissa av mina analyser och slutsatser ”direkt felaktiga”. Finns det faktafel i texten är jag angelägen att dessa rättas till – det går alltid att justera i den nedladdningsbara pdf-versionen.

    Med bästa hälsningar

    Magnus Nilsson, författare till ”Skydda lagom – en ESO-rapport om miljömålet Levande skogar”

    Gilla

  6. Ja, här finns oceaner att avhandla/debattera/forska kring produktion/miljö/kultur/sociala värden/politikerengagemang, myndighetstydlighet mm. Tyvärr, tyvärr förmörkas debatthimlen av ”onödigt vinklade ” utspel likt det du tar upp här ovan. Utspel som lägger en dyster ton över viktiga ämnen. 2. Ledsen åkte jag hem efter en förnämlig skogsdag med Skogshistoriska Sällskapet i N Kvills nationalpark. Ledsen över att se hur granen tagit överhanden i den underbara tallskogen med månghundraåriga gammeltallar. Ledsen av att höra förvaltarens suck: – Här kan vi inte göra något åt detta för skötselinstruktionen medger inte det. Ridå! 3. Visst, vi ska ha orörda delar och som ”fritt” utvecklas. Men med granen & bokens naturliga ”övertagande” blir inte alla de fina värdena värda mycket när granifieringen tilltar narturligt. 4. Ju mer jag följer debatten och forskare så framgår att med hänsyn/avsättningar i det ordinarie brukade landskapet, så får vi alla de MÅNGA refuger som gör att insekter, växter mm mm kan sprida sig över landskapet. Här hugger vi ner gran som vandrar in och tar över i skogsbryn mm. Allt för att få den mångfald som behövs för oss människor och alla djur/insekter m m som har sin tillflykt här. / Mats på Höjden mångfaldsskogsbrukare Smålandsstenar.

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Pingbacks och Trackbacks

  1. Skogspolitiken mogen för helrenovering