Skogen

Har fåglarna upptäckt något som vi människor missat?

 

vinterfåglar

Har fåglarna upptäckt något som vi missat?

Under julhelgen har jag läst Fågelåret 2016, det vill säga SOF Birdlifes sammanställning över året i Sveriges fågelmarker. I årsboken som nyligen släppts finns bland annat resultatredovisningen från Svensk Fågeltaxering, ett landsomfattande arbete som leds av Lunds universitet. En av de inventeringsmetoder som använts är så kallade standardrutter, bestående av åtta kilometer långa kombinerade punkt- och linjetaxeringar systematiskt spridda över landet. På varje standardrutt räknar kunniga ornitologer de fåglar som ses eller hörs vid ett besök en tidig morgon under häckningssäsongen. Standardrutter har inventerats sedan 1996 och ger kunskap om storleken på svenska fågelbestånd och hur bestånden utvecklas. Sådan vetenskapligt baserad kunskap är alltid värdefull.

Den svenska skogspolitiken har legat fast sedan början på 1990-talet och bygger på två jämställda mål, ett produktionsmål och ett miljömål. Den svenska skogsbruksmodellen innebär naturhänsyn i olika skalor från lämnade kantzoner, hänsynsytor och naturvärdesträd, via frivilligt eller formellt skyddade skogar till stora naturreservat och nationalparker. Den modellen är en central del av skogspolitiken. Diskussionen om denna skogspolitik är nu intensivare än på många år med uppfattningar allt från att skogspolitiken fungerar bra till att den behöver revideras i grunden. Det kan inte vara lätt att vara politiker när synen på skogen och skogspolitiken varierar så mycket att det är svårt att tro att det är samma skogar och samma skogspolitik som vi pratar om!

Var kommer då fåglarna in i allt det här? Ja, fåglar är förstås en del av den biologiska mångfalden. De är dessutom lättidentifierade och svarar snabbt på förändringar i livsmiljön. Biologisk mångfald i skogen handlar visserligen om mycket mer än fåglar, men hur det går för skogens fåglar är trots allt en indikation på hur den svenska skogsbruksmodellen påverkar och kommer att påverka skogens biologiska mångfald.

Åter till resultaten från Svensk Fågeltaxering, hur går det för fåglarna i Sverige? Svaret beror på vilken miljö vi tittar på. Från 1998 och fram till 2016 så har antalet fågelpar minskat i odlingslandskapet, i fjällen, i sjöar och våtmarker samt marginellt också i kustmiljöer. I skogen har det däremot gått bra för fåglarna. Mot bakgrund av varningssignalerna om skogsbrukets negativa påverkan är resultaten från Svensk Fågeltaxering intressanta. Särskilt som det inte bara är skogslevande fåglar med små krav på skogarnas struktur det gått bra för. Även fågelarter som kräver mer strukturellt komplexa skogar har en positiv utvecklingstrend och för 13 utvalda arter är ökningen av antalet par sedan 1996 sammantaget cirka 24 procent.

Det framgår av rapporten att författarna är medvetna om det kontroversiella i att de presenterade resultaten inte stämmer med varningssignalerna om att skogens biologiska mångfald håller på att utarmas. Kanske är det erfarenheterna från de mycket starka reaktionerna för några år sedan när resultaten tydligt visade att det gick bra för landets tjädrar som gjort forskarna försiktiga. Författarna diskuterar följaktligen orsakerna till den positiva utvecklingen och menar att ökad naturvärdeskvalitet skulle kunna vara en förklaring, men skyndar sig också att trycka på att de positiva resultaten ”inte på något sätt är detsamma som att allt är frid och fröjd med vare sig skogens fåglar eller den biologiska mångfalden i skogen totalt sett”. De avslutar också artikeln med en ”kraftfull uppmaning att fortsätta det arbete som inleddes på 1990-talet med att förbättra skogsskötseln på ett sätt som möjliggör både en gynnsam bevarandestatus för den biologiska mångfalden i skogen och ett hållbart nyttjande av skogens resurser”.

Låt mig understryka att jag verkligen håller med forskarna i deras analys och uppmaning. Jag är övertygad om att allt vi gör i skogen i dag kan göras bättre, oavsett om det handlar om produktionsmålet eller miljömålet.

Men låt oss återvända en stund till fåglarnas positiva trend i skogen. Har fåglarna upptäckt något som vi människor missar och som saknas i den skogliga debatten? Varje år slutavverkas ungefär 200 000 hektar skogsmark i Sverige. Sedan början av 1990-talet – det är ungefär 25 år och fem miljoner hektar sedan – lämnas kantzoner, hänsynsytor, naturvärdesträd och trädgrupper på hyggena. Missar vi vilken betydelse detta har och kommer att få för fåglar och för övrig biologisk mångfald, särskilt när ny skog växer upp?

Inför Skogsstyrelsens aviserade uppdrag att uppdatera nyckelbiotopsinventeringen i landet har det framförts önskemål om att så kallade naturvärdeslokaler ska återbesökas eftersom de kan ha utvecklats till nyckelbiotoper under de 25 år som gått sedan den första inventeringen. Det är en högst relevant synpunkt eftersom naturvärden utvecklas och ofta förstärks över tid. Samtidigt inställer sig frågan om vilka naturvärden som kommer att utvecklas över tid i det skogslandskap som formats av de senaste 25 årens skogspolitik?

Det vet vi inte säkert ännu. Det vet inte skogens fåglar heller. Fåglarna bryr sig å andra sidan inte om hur vi människor argumenterar kring dagens skogsbruk eller hur skogslandskapet beskrivs. Fåglarna bryr sig om att skogen långsiktigt ger tillräckligt goda möjligheter till häckning och överlevnad. Fåglarna är i det avseendet mer objektiva än alla aktörer i skogsdebatten. Därför är det utomordentligt viktigt att Svensk Fågeltaxering fortsätter följa och redovisa hur det faktiskt går för skogens fåglar.

Diskussion

16 responses to ‘Har fåglarna upptäckt något som vi människor missat?

  1. Maktmissbruk innebär att befolkningen ges två värdelösa alternativ att välja mellan.
    Sönderkörda kalhyggen eller konfiskation mark.
    Välj själv.

    Gilla

  2. Skogspolitiken har gått i baklås. MP/V blockerar beslutsfattandet och driver miljöextremism resp socialiseringsdrömmar. Naturvårdsverket är osams med Skogsstyrelsen om hur stor del av skogen som skyddas. Det nationella skogsprogrammet, som alla väntar på, har fastnat i osämjan mellan Bucht och MP. Bedrövligt….

    Gilla

  3. Många skogsägare stämmer staten

    Hundratusentals hektar skog i fjällen kan bli helt värdelös för dem som äger skogen. Flera skogsägare har därför stämt staten,

    Myndigheten verkar ha svårt att komma ihåg att äganderätten är en mänsklig rättighet
    I Sverige är vi vana vid att diskutera mänskliga rättigheter som yttrandefriheten och religionsfriheten. Men mycket sällan talas det om äganderätten som en mänsklig rättighet och lika stark grundlagsfäst rättighet som den är.
    Greenpeace och Naturskyddsföreningen med stora bidrag från staten ligger på för att få rätt att överklaga enskilda skogsägares avverkningar till domstol.
    En utredning som ligger på regeringens bord har gett dem klartecken. Samtidigt kan vi med förfäran läsa om enskilda privata skogsägare som tvingas in i kostsamma och utdragna juridiska processer mot myndigheter, just på grund av osäkra nyckelbiotoper,artskydd mm, för att hävda sina grundlagsfästa rättigheter och den ersättningsrätt som skall följa när det allmänna gör intrång i våra egendomar. Myndigheterna bryr sig inte av att grundlagens äganderätt åsidosätts.

    Gilla

  4. Det gläder oss på BirdLife Sverige att Herman som sann fågelskådare följer arternas upp- och nedgångar. Herman är också välkommen som inventerare på någon av de många norrlandsrutor som är lediga. Själv gjorde jag fem stycken standardrutter i (forfarande) bitvis närmast orörda skogsområden i Kirunatrakten. Bändelkorsnäbb, tallbit, lavskrika, lappmes och tretåig hackspett var några av arterna. Kan konstatera att dessa hade jag inte haft om skogen varit alltför fragmenterad av skogsbruk. För härmed med budskapet att använda arterna ovan som viktiga indikatorer av värdefulla skogslandskap i den påbörjade inventeringen av Nordvästra Sverige, vilket vi redan framför från BirdLife sida.

    Det är bra att Herman citerar att det gått bra för fåglarna i skogen ett tag. Det är alltid glädjande. Du glömde dock ett citat som kommer lite längre ner i texten:

    ”Det finns tecken på att delar av den positiva utvecklingen som vi såg, både när det gäller fåglar och vissa komponenter i skogslandskapet, har avstannat under de allra senaste åren. Vi ser också vissa tecken på att trenderna för vissa fågelarter knutna till skog, såsom talltita och entita, faktiskt har vänt nedåt igen under de senaste tio åren. Det är också så att i ett längre tidsperspektiv är förändringarna av antalet fåglar i skogen sannolikt betydligt mer negativa än de som visas här”.

    Jag kan också lägga till att även våra skogshöns (tjäder, järpe och sorgebarnet orre) visat negativa trender de senaste tio åren.

    Skall man sen lägga till att fortafarande 5 av 8 hackspettar (mellanspetten är ju utdöd) är rödlistade så inser de flesta att vi har en mycket lång väg att vandra innan vi kan säga att vi klarat den biologiska mångfalden i skogen. En riktig utmaning har vi i Nordvästra Sverige där vi har de sista sammanhängande naturskogarna i landet. Fåglarna kommer att var de första indikatorerna som visar om vi gör rätt eller fel här.

    Jag avslutar med en verklig uppmaning för dig Herman:
    Standardruttinventerarna gör dessa rutter idag med mycket små ekonomiska anspråk, närmast ideellt arbete. Få personer finns i norra Sverige där inventeringen hänger på att dessa individer kämpar vidare och att folk från södra Sverige tar semester för att komma upp och inventera. Du som generaldirektör skulle kunna verka för att alla rutor i nordvästra Sverige kommer att kunna täckas av fågelinventerare i de rutor som inte alltid har sådana. Använd en del av de pengar som är tänkta för nyckelbiotopinventeringar i Nordvästra Sverige de närmaste 10 åren till att se till att dessa rutor görs, vilket kan kräva lite pengar, men vilket kommer att ge mycket god avkastning i form av kunskap för dessa slantar.

    Jag hoppas på positiva besked på detta när vi syns i februari!

    Gilla

    • Stödjer förslaget att Skogsstyrelsen gör ansträngningar för att underlätta/bemanna standardruttinventeringarna i glesbebyggda nordvästra Sverige. GD borde ha specialkompetens för att tänka på detta. Fast hur det konkret skall gå till överlåter jag åt Skogsstyrelsen/Länsstyrelserna att tänka på.

      Gilla

  5. Nyckelbiotoper är ingen myt. Det är verklighet. En verklighet utan rättssäkerhet där markägare ställs inför fullbordat faktum utan att kunna överklaga.

    Gilla

  6. Med början i senare delen av Oktober har ett viktigt inslag i miljörapporteringen varit att insekterna i Tyskland minskat med 80% de sista decennierna, oftast med antydningar att det förmodligen gällde Sverige också. Vi har miljöövervakning, men den kunde knappast ge ett bra svar utöver att den behöver mer pengar för att följa detta också.
    De flesta fåglar behöver insekter som föda under åtminstone en del av livscykeln. Blir det färre insekter, så blir det färre fåglar. Att det blivit fler skogsfåglar visar att det är otroligt att det blivit färre men kanske fler insekter i huvuddelen av den svenska landarealen, som utgörs av skog. En eventuell stor nedgång av insekter sedan sekelskiftet torde alltså vara begränsad till en liten del av den svenska arealen (om den överhuvudtaget skett). Jag utvecklar detta på
    http://downto.dagli.se/?p=250

    Uppgången av fåglar verkar alltså visa att det funkar att det nu lämnas mer insektsmat i skogen och verkar därmed bekräfta att en annan eftersträvad effekt av ändringarna i Skogsbruket sedan 90-talet faktiskt fungerat.

    Liked by 1 person

  7. Saknar ibland lärkorna över våra jämtländska åkrar. Storspov och tofsvipa tycks inte heller uppskatta tidiga vallskördar utan minskar år för år. På sjuttiotalet fanns rapphöns som överlevde under kornladorna. Idag finns dom inte kvar.
    I skogen har jag däremot lavskrikefamiljer som bor i 15 årig Contorta. Dom trivs tydligen lika bra där som i den gamla granskogen. Tjädern spelar i den planterade och gallrade 80 årig tallskogen. Strömstaren tycks strunta i både skogsbruk och skogsägare och underhåller som aldrig förr i min å.
    Nog känns det som om skogsbruket sköter sig OK. Däremot känns det som om åker och äng utarmats på senare tid. Det är väl ungefär det som ”Fågelåret 2016” bekräftar.
    Sen funderar jag på hur klokt det är att sätta upp Korpen som fridlyst. Korpen går hårt åt många fågelarter och förekommer allt mer rikligt. Kan det vara en tanke att Sverige står på sig och kräver att flera arter inte bör innefattas i lagstiftning baserad på EU:s uppfattningar?

    Liked by 1 person

    • Förmodligen kan säkert ökningen av ex. kråk o måsfågelstammarna i inlandsområdena, också spela roll i om vissa skogsfågelarter inte ökar lika snabbt som de skulle kunna göra. Ev. kan man nog se ökningar av dessa arter inom områden med häckande småfågelarter. Ex. Nötskrikan som vi har haft mängder utav. Bör ju i häckningstider när kampen om födotillgången ökar, ta av det utbud som finns vad gäller ägg o fågelungar. Då de saknar jaktligt värde o inte kanske ses som en äggtjuv. växer deras population i hela europa. Jag skjöt en ansenlig mängd i fjol o åren dessförinnan. Kan ev. ha bidragit till den ökning av fågelarterna vi ser hos oss i Härjedalen. Sjöfågelkullarna minskar i områden med rikligt med Mås. Så det är inom flera områden som människans effekt på landskapet syns. För om det var Tofsvipor o Storspovar som gick i de nyplöjda åkerfårorna o plockade mask på 60-70 talet. Så har det idag bytts till ett vitt moln av Måsfåglar. Och att det finns problem med dem, hjälper ju de flesta människor till med sina bidrag av slängd mat, som när överlevnaden ytterligare. Så visst finns det att göra, om vi vill skapa ytterligare förbättringar.

      Liked by 1 person

      • Bra iakttagelser just om fiskmås och skrattmås som nu blivit en plåga för andra fåglar.
        Sen får vi väl leva med ligister som slaguggla som nära nog utrotat våra skogsharar i Nälden.

        Gilla

  8. Om fåglarna upptäckt något vi människor missat är en helt relevant fråga. Men frågan är kanske om fåglarna upptäckt något som vissa människor missat. Du anger att forskare som mätt stabila eller ökande fågelstammar av tex tjäder aktar sig för att publicera detta pga tryck från SNF mfl. För att ta ett annat exempel så är det känt sen länge att en lång rad rödlistearter som angetts att de kräver lång skoglig kontinuitet finns i områden helt utan kontinuitet. Detta har artdatabanken känt till mycket länge och de kan knappast sägas lagt ned för mycket energi för att ta reda på vad det beror på. En möjlig förklaring kan vara att flera av de rödlistearter som anses kräva lång skoglig kontinuitet inte är så känsliga mot skogsbruk som det hävdas. Flera rödlistearter inte minst marksvampar förekommer i gamla gruvområden och det finns även många fynd i planterad granskog ibland inte äldre än 30 år men även i gamla 150 åriga planteringar. Men budskapet från artdatabanken är glasklart dessa rödlistade arter kräver lång skoglig kontinuitet och skogsbruk är hot mot arterna. Detta gäller tydligen även om arterna bevisligen finns i gamla gruvområden och i granplanteringar.
    Jämfört med tjäderforskarna så kan det vara så att de som forskar på arters känslighet för skogsbruk och behovet av lång skoglig kontinuitet ligger före tjäderforskarna och redan har anpassat resultatet så det passar SNF.

    Liked by 1 person

  9. Den viktigaste signalen som Fågeltaxeringen skickar, är väl att det svenska skogsbruket inte är så dåligt ur ett fågelhabitats perspektiv som gärna utmålas av naturskyddssidans förespråkare. Och ökningarna av skogsfågelstammarna lär väl ej ha kommit utav att ett antal naturvänner varit ute o idkat främjande åtgärder som grund till förbättringarna. Utan det är förmodligen som ett resultat av vad 330000 privatskogsägares skogsskötsel det har skapats !
    Man kan ju hoppas att taxeringen blir lika synlig i dagspressen, som en motvikt till all dålig publicitet det svenska skogsbruket fått den senaste tiden. Sen kan ju som sagts, det göras mer för att ytterligare förbättra den positiva utvecklingen. Ex. om varje skogsägare sätter upp en holk varje år under de närmaste 3 åren, gör det nästan 1 milj. nya holkar för häckning. Om man vid skogsvårdsåtgärder lämnar lite slybuskage i kantzoner gynnas än fler möjligheter till häckning och födotillgång. Små åtgärder hos många, kan bli till stora resultat i längden.

    Liked by 1 person

  10. Intressant – välskrivet och tankvärt! MEN lyckas vi riktigt bra med att utveckla mångfalden blir ju till sist hela Sverige en nyckelbiotop. Det är inte lätt…

    Liked by 1 person

  11. Visst går det bra för skogens fåglar sedan sekelskiftet. Skogsfåglarna gick tillbaks före sekelskiftet och att de nu klarar sig bra tolkar jag som ett bevis att skogsbruket förbättrats beträffande mångfaldsförlust trots bibehållen slutavverkningsareal de sista decennierna. Mot denna bakgrund ter sig Skogsstyrelsens argumentation beträffande lavskrikorna i Hälsingland oförsvarligt, som jag nyss påpekat: http://downto.dagli.se/?p=276
    Jag håller med om att arbetet med att skydda mångfalden i skogen ingalunda är avslutat. Men jag tycker arbetet kunde bedrivas i mer avspända former och i medvetande om att mångfalden i den svenska boreala skogen ingalunda är det allvarligaste problemet för mångfald vare sig i världen eller i Sverige.

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s