Skogen

Så här borde fler hyggen se ut

Kalhygge

Bilden är tagen i slutet av juli i ett område i Norrbotten där mjölkörten färgar hyggen rosa samtidigt som rönn, sälg och asp är självklara inslag. Dessutom går där utmärkt att återbeskoga med tall.

En av de allra största utmaningarna i skogen är det mycket kraftiga betestrycket från klövvilt. Den klövviltstam som växt fram från senare delen av 1900-talet är sannolikt större än någonsin tidigare i historisk tid och påverkan på skogen är dramatisk. Skogsstyrelsen har i flera debattartiklar under sommaren påtalat den ohållbara situationen och som vanligt när frågan om balansen mellan betesskador och klövviltstammarnas storlek lyfts så finns det olika uppfattningar; Om själva sakförhållandena, om vad som är rimligt, om vad det får kosta, om vem som bär ansvaret och om vad som behöver göras.

Jag befarar att debatten – som helt säkert kommer att fortsätta – i tilltagande grad ska präglas av det nya naturtillstånd som håller på att etableras. Dels i skogen men också i medvetandet hos många som äger skog, arbetar med skog eller vistas i skogen. Med nytt naturtillstånd menar jag den situation där skogen i stor utsträckning saknar betesbegärliga örter i fältskiktet och där trädslag som rönn, asp, sälg och ek saknas eller är hårt nedbetade. Vi riskerar att glömma att vegetationen på hyggen vid rätt förutsättningar och ett mer normalt betestryck närmast exploderar något år efter avverkningen.

Titta på bilden här ovan! På detta relativt nyupptagna hygge breder ett hav av mjölkört ut sig och det finns gott om hallon och rönnplantor. När såg du som exempelvis bor i Sörmland, Småland eller någon annanstans i Götaland senast ett hygge som detta (ett hygge som då inte hägnats förstås)? I dag är det här en bild som är mycket ovanlig i en stor del av landet och så har det varit under ett par decennier nu. Det är därför jag är rädd att vår uppfattning om vad som är normal betespåverkan gradvis håller på att förändras.

Spelar det då någon roll? Skogen har väl alltid förändrats? Min uppfattning är att det i allra högsta grad spelar roll och att det här är en av skogssektorns allra viktigaste frågor. Förutom de negativa ekonomiska konsekvenserna av skador och nedsatt tillväxt i tallbestånd bidrar betestrycket till att markägarna på många platser i landet väljer att plantera gran – som endast undantagsvis betas av klövvilt – inte bara på marker där tall är ett likvärdigt alternativ utan även på marker där tall vid normalt betestryck växer betydligt bättre. Dessutom utarmas skogarna på sikt genom att vuxna, trädbildande individer av rönn, asp, sälg och ek över stora områden riskerar att bli ovanliga eller saknas med betydande negativa konsekvenser för biologisk mångfald.

Att skogsbruket påverkar skogen är känt för många. Det är något som vi som arbetar med skog systematiskt strävar efter att balansera. Men, att vilt levande hjortdjur både har en stor direkt och indirekt påverkan på skogens sammansättning av olika trädslag är inte lika känt. Det förefaller tyvärr också som många verkar vilja blunda för detta.

Det här är en av våra största utmaningar. Fler hyggen i Sverige borde ha en vegetation som hygget på bilden!

Diskussion

15 responses to ‘Så här borde fler hyggen se ut

  1. Trakthyggesbruket ger som nämnts goda förutsättningar för mycket mat åt viltet, och dessutom en hög diversitet bland trädslagen. Föryngringen av glasbjörk, vårtbjörk, asp, rönn och sälg gynnas t ex rejält av detta brukande. Men om viltstammarna är stora så betas de sistnämnda arterna effektivt ned. Nivån på viltstammarna kan vi dock styra med avskjutningspolitik och rovdjurspolitik.
    På vissa håll i landet är viltbetestrycket extremt högt och har så varit under mycket lång tid, medan det i andra delar har skett tydliga förändringar. Från mitt torpfönster i Dalarna noterar jag t ex att rönn idag ledigt tar sig upp över älgbeteshöjd och blir trädformig, liksom att rallarrosen växer sig hög. För trettio år sedan hittade man bara dessa arter i knähöjdsnivå. Men tack vare älgavskjutning och lo och varg på skogen så har denna positiva förändring skett.

    Gilla

    • Här är rönn i trädhöjd tyvärr väldigt sällsynt och ofta sätts det gran på tallmarker på grund av det höga betestrycket.

      Å vad varg och lodjur beträffar, så gäller det att lära dessa att lämna får och getter i fred och bara jaga klövvilt och vildsvin…

      Gilla

  2. För att komma framåt behöver man en målbild, en vision.
    Det saknas.
    Vi har skogsväsendets vision, ett land av plantager.
    Vi har miljörörelsens vision, ett land av reservat.
    Inget av det har något med verkligheten att göra.
    (kan bero på att dom som hittat på det bor 100 mil bort
    i storstadsdjungeln)

    Grundfelet är att staten äger mest skog, men det är svårt backa tiden 150 år till före Avvittringen.
    Men avkolonisering har förekommit på andra håll också.

    Visionen måste vara något som fungerar.
    Något av värde.

    Kan vara värt snegla ut över världen där inte korruptionen är lika djup som i svenskt skogsväsende.

    Gilla

    • Rättelse: Staten äger inte mest skog i Sverige, även om staten råkar vara den enskilt störste markägaren. Drygt hälften av Sveriges skogar ägs av ca 330 000 privata skogsägare, där medefastigheten (skogsdelen) ligger på ca 36 ha.

      Gilla

  3. Mark/skogsägaren bestämmer över sin ärligt ägda mark, skog och jakt.
    Mark/skogsägaren har beslutsrätt ansvaret, det kan ingen ta ifrån.
    Vi privata skogsägare lägger ner massor av arbete och engagemang på våra skogar och egendomar. Vi har också den bästa kunskapen om vad som är bäst för vår egen fastighet.

    Jag vill inte ha ett Sverige där gatans parlament ska bestämma över min egendom, och inte heller där den som hörs mest får rätt. Jag vill inte att vänsteraktivistföreningar (finanserade av politiker/myndigheter), uppblåsbara opinioner eller Facebook-grupper får möjlighet att åsidosätta vår grundlagsskyddade äganderätt!

    Gilla

    • Jag vill inte ha ett Sverige där skogsetablissemanget ska bestämma över gällande lagar och förordningar, där skogsbruket bryter ideligen mot Skogsvårdslagen, mot EU:s Vattendirektiv, mot EU:s Art-och fågeldirektivet, mot Miljöbalken, mot Fornminneslagen, mot Brottsbalken och som urholkar demokratin och den uppenbara bristen på ansvar.
      Och där skogsbruket får möjligheter att åsidosätta vår grundlagsskyddade rättsystem som gäller för all annan vereksamhet i landet, men där skogsbruket är straffriförklarade. Jag vägrar acceptera att skogsbruket är straffriförklarade och att klockrena lagbrott som landets Länsstyrelser dokumenterar över skogsbrukets framfart, reflexmässigt läggs ner av Polismyndighet och Åklagaremyndigheter – trots överväldigande bevisföring. Jag vägrar acceptera att det råder SKOGSPOLITISK RÄTTSRÖTA i landet Sverige.

      Gilla

      • Jag vill inte ha några terrorlagar, som plötsligt kan gör någons egendom värdelös.

        Gilla

  4. För att nå en förändring måste det skjutas fler rådjur och älgar. Älgarna måste skjutas där de är och gör skada, detta kommer att innebära att tilldelningen av älg per 1000 ha blir olika i jaktlagen. För att nå bättre avskjutningsresultat och därmed mindre betningsskador måste alla älgar vara skjubara från första älgjaktsdagen. Kvotera de vuxna djuren så det verkligen skjuts hondjur, komplettera detta med fri kalvavskjutning. Genomförs detta i älgskötselområden under t.ex en treårsperiod kommer det att ge mindre betesskador orsakade av älgar. Detta är en process att genomföra i jaktlagen, jag vet att det går då jag som ordförande i ett älgskötselområde varit med och genomfört det men det krävs ett bra samarbete och engagemang mellan markägare och jägare. Idag har vi ganska nöjda skogsägare i älgskötselområdet.

    Gilla

  5. Det är ingen nyhet med oacceptabelt stora älgskador. Det var i slutet på 70-talet älgstammen och därmed älgskadorna exploderade https://jordbruketisiffror.wordpress.com/2015/09/23/antal-skjutna-algar-19511952-20142015/ En offentlig utredning ”Betänkande av Utredningen om en bättre älgförvaltning”
    SOU 2009:54 ledde till ändringar med syfte att reducera älgarnas olägenheter, Skogsskadorna ter sig dock nu fortfarande oacceptabla, de vidtagna åtgärderna har varit otillräckliga.
    Bl a Skogsstyrelsen bör undersöka orsakerna och föreslå åtgärder.
    Fast för mig ter sig lösningen enkel. Länsstyrelserna bör inte verka hämmande på avskjutningen i de områden där älgskadorna är stora. Motsvarande gäller annat klövvilt också.

    Gilla

    • Dag Lindgren vet mycket väl att det är det schabloniserande kalhyggesbruket som har skapat den ohämmade älgexplosionen. Stoppa kalhyggesbruket, så minskar även älgexplosionen med mindre bete för köviltet som i sin tur minskar älgförekomsten, konstigare än så är det inte. Det finns det hur många vetenskapliga rapporter som helst att ta del av, för den som vill se – för den som kan läsa – och för den som vill förstå..

      Gilla

  6. På de flesta hyggena i Sverige finns inget att spara till viltet. Det mesta är nerbetat till under knähöjd. Det måste till en väsentligt högre avskjutning under ett antal år innan mångfalden kommer tillbaka.

    Liked by 1 person

  7. Enfaldig artikel från Skogsstyrelsen.
    Herman vet naturligtvis mycket väl att det är skogsbrukets kalhyggen som har skapat älgexplosionen i Sverige. Kalhyggena producerar exceptionellt rikligt med näring åt älgpopulationen som växer ohämmat på bekostnad av det levande skogsekosystemet funktionalitet. Detta schabloniserade kalhyggesbruk har bl.a. Herman varit aktiv drivande i Sveaskog, tillsammans med de övriga skogsetablissemanget skogsindustriernas vinstmaximering

    Gilla

  8. Nu är det ju inte bara klövviltets fel att det ej växer upp några RASE arter till fullväxta träd. Om 5 -6 år så kommer några dagsverkare att gå över detta hygge med röjsågar för att lämna så gott som enbart gagnträd kvar. Det mesta av lövet försvinner nog den vägen. Kvar finns bara en monokultur som då med stor risk, betas som det enda alternativa foderslaget. När man som jag har korridorer med Asp, Rönn, Sälg o Björk i sådan mängd i o nära nyplanteringar, att det inte ens blir nerbetat av stationära älgar. Då får man inget bete på Tallarna. Har just gjort den första stamkvistningen av en 6 år gammal Tallplantering med ett förband om ca. 1,5 m på knappt en ha. Det var fler Rådjusfejade Tallar (7-8 st) än betade av Älg. Stamkvistningen innebär att Tallarna nu växer fortare ur betesbegärlig höjd o med allt annat bete kvar, bör nog Tallarna vara säkra att nå dit utan skador. Det är då senare så mycket lättare att välja huvudstammar i en oskadad skog, än en betesskadad.
    Inte ett ENDA svenskt skogsbolag utför några som helst viltvårdsåtgärder, med den effekten att de får skador. Hygget ovan belyser ju inte så mycket av att det finns just ett överflöd av bete. Det talar mer om att där finns ingen Älg ! Gnällmetodiken har gått hem !

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s