Skogen

Nyckelbiotoper

001ss032.jpg,

Bäck . Foto Michael Ekstrand

Smaka på begreppet nyckelbiotop en stund. Kanske stiger blodtrycket en aning. I så fall är du inte ensam, de flesta i skogssektorn har en mer eller mindre stark uppfattning om nyckelbiotoper; Vad de betyder för skogens biologiska mångfald, hur de hanteras av skogsbruket, vad de betyder för markägarnas rådighet över sin skog, att det finns för många eller för få. Idag skrivs det motioner om nyckelbiotoper till skogsägarföreningars årsstämmor och fackpressen är fylld av artiklar och debattinlägg om nyckelbiotoper. Det är ingen tvekan om att nyckelbiotopsbegreppet engagerar. Det är heller ingen tvekan om att det i delar av landet och i vissa situationer är svårt att avgöra om en skog är nyckelbiotop eller inte, eller var nyckelbiotopen börjar och slutar.

I höstas startade Skogsstyrelsen efter avstämning i det Nationella sektorsrådet ett projekt som bland annat ska ge en lägesbeskrivning av hur olika aktörer ser på nyckelbiotoper. Det var ett mycket klokt initiativ (som togs före min tid) av Skogsstyrelsen att starta projektet. Resultatet kommer att utgöra ett viktigt underlag i arbetet med att skapa större samsyn om nyckelbiotoper och skogar som är särskilt värdefulla för biologisk mångfald.

Det är svårt och laddat det här med nyckelbiotoper. Tyvärr har svårigheterna och laddningen tagit fokus från det faktum att själva konceptet med nyckelbiotoper är både genomtänkt och lyckat. Genom en landsomfattande inventering av privat, bolagsägd och statligt ägd skogsmark har de skogar som är viktigast för den biologiska mångfalden i skogslandskapet kunnat identifieras. Inventeringen startades på 1990-talet och pågår i vissa avseenden fortfarande – det upptäcks hela tiden nya nyckelbiotoper. Den svenska nyckelbiotopsinventeringen är faktiskt en av världens största naturvärdesinventeringar.

Jag är övertygad om att vi i en framtid kommer att se tillbaka på nyckelbiotops-inventeringen som en både framsynt och viktig del i strävan att uppfylla skogspolitikens jämställda mål.

Min bild är att de ibland upprörda diskussionerna kring nyckelbiotoper inte handlar om konceptet att de skogar som har störst betydelse för biologisk mångfald identifieras. Det som rör upp känslor är snarare i vilken utsträckning nyckelbiotoper avverkas eller undantas från skogsbruk, gränsdragnings- och definitionsfrågor, äganderätt, rådighet och möjlighet till ekonomisk ersättning. Allt detta är naturligtvis oerhört viktiga frågor som måste hanteras på ett sätt som möts av bredare acceptans än vad fallet är idag. Det innebär dock inte att konceptet att identifiera de skogar som har störst betydelse för biologisk mångfald skulle vara fel. Snarare tvärtom. Nu när det stormar kring nyckelbiotoperna är det bra att påminna sig om det.

Och, vill du kommentera, så klicka bara på inläggets rubrik, så kommer du direkt till sidan där du kan tycka till.

 

Diskussion

46 responses to ‘Nyckelbiotoper

  1. Nulägesbeskrivning om nyckelbiotoper har nu kommit http://shop.skogsstyrelsen.se/shop/9098/art33/84164433-105ca2-Nyckelbiotoper_webb.pdf
    Gedigen översyn över läge och åsikter och en grund att stå på för diskussion om lämpliga beslut. Det är synd att diskussionerna går så långt från ämnet men däremot kan man ju återgå till tidigare diskussioner när viktigt nyttt underlag kommit. Själv tycker jag det verkar klokt att några procent av skogsmarken skyddas för att det är just nyckelbiotoper. Men jag tycker det känns fel att ”skydda” eller göra oförenligt med certifiering avverkning av ALLT som klassificerats som nyckelbiotop ENBART av det skälet. Det skall finnas balans mellan typer av nyckelbiotoper, det skall finnas geografiskt fördelning etc etc etc. Ibland har tillräckligt redan ”skyddats”. När nu så många nyckelbiotyper på ett eller annat sätt skyddats tycker jag man skall släppa målsättningen att skydda ALLT.
    Framförallt eftersom jag tycker att man nu kan ha en mer avspänd syn på risken för nationellt utdöende eller mycket omfattande ytterligare biodiversitetsförlust än för några decennier sedan när man började med begreooet.

    Gilla

  2. Nyckelbiotoåer i den utsträckning som tillämpas idag är otvivelaktigt bra och bidrar till en för flora och fauna bättre skogsmark på en hittills rimlig del av arealen som utsätts för restriktioner. Däremot blir det stolligt med en ambition att nästan ALLA ytor med nyckelbiotopkaraktär skall upptäckas och bevaras/skyddas.
    Detta kan jag tyvärr inte säga för den första skarpa implementeringen av artskyddförordningen med stoppat skogsbruk för fem markägare i Hälsingland. Skogsstyrelsen excelerar i ineffektiv miljövård i frontalkollision med markägare och skogsbruket i stort. Sluta med att överprioritera specifikt skydd av specifika icke rödlistade arter. Det är rent negativt ur artskyddssynpukt, eftersom det minskar förankringen och medverkan av skogsbruket för nyckelbiotoper.

    Gilla

  3. Nu har jag baxat hela kommentaren förbi ett okänt hinder, för ett dygn sedan lyckades jag bara få igenom början och slutet.
    Sverige ligger säkert i framkant för forskning och implementering av nyckelbiotoper. Detta kan man förmoda även utan kunskap om nyckelbiotoper med kännedom om två faktorer:
    * Sverige ligger i framkant på det mesta här i världen. Ett exempel är ”godhetsindex” http://goodcountry.org/index/overall-rankings . Sverige rankas där etta bland 163 stater för ett vägt värde av faktorer hämtade från internationell statistik. Det finns många liknande index och Sverige rankas nästan alltid högt.
    * Sverige är sedan många sekler en av världens största exportörer av skogsbaserade produkter och Sverige har restaurerat ett utarmat skogstillstånd. När Sverige generellt är högt rankat, så förefaller det självklart att Sverige är ännu högre rankat inom paradgrenen: Skog.

    Jag har skrivit en bloggartikel, som ger specifika skäl att förmoda att Sverige (och Umeå) har skogsforskning i världsklass!
    http://daglindgren.upsc.se/Energi/Skogsforskningshuvudstad.pdf
    ”Skogsforskning” omfattar en sedan början av 80-talet en växande del skoglig miljöforskning, inklusive andra arter än träd. Sverige är säkert i framkant också rörande skoglig miljöforskning inklusive ”nyckelbiotoper”.
    Nu tycker jag att mycket i Sverige fungerar långt från perfekt och detta gäller också skoglig forskning och skogsbeslut. Att Sverige hävdar sig mycket väl i jämförelser beror på att resten av världen är sämre. Att forskningen är i framkant medför inte att allt vad forskare eller deras representanter eller deras majoritet eller de som beslutsfattare stödjer sig på är rättvisande (men det bidrar till en mångfald i forskares bidrag vilket ger myndigheter ett bredare smörgås-bord att välja från). I synnerhet är forskarbidragen osäkra när det gäller kvantifiering. Mycket kan bli bättre, särskilt när det gäller kvantitativa detaljer, avvägningar, transparens, helhetsbild och implementering. Detta gäller nog nyckelbiotoper också. Bra koncept, och Sverige bör ha heder av hittillsvarande implementering och nyckelbiotopsinventering, men förbättringar kan göras.
    Jag pläderar för att tona ned hotet mot arterna (se http://www.skogsaktuellt.se/artikel/49989/det-svenska-artutdoendet-overdrivs.html ) jämfört med den allmänna uppfattningen de senaste decennierna, vilket bör medföra en viss reduktion av ambitionerna för ”artbevarande”. Fast ambitionerna kanske har varit väl låga hittills (t ex dåligt allokerad och för låg reservatsareal och otillräcklig finansiering för utökning).

    Gilla

  4. Tjänstemän på Skogsstyrelsen lägger ut alla avverkningar på nätet till nöjda aktivister att stoppa och för att på fritiden hindra just avverkningar..Skogsstyrelsen är tydliga med att de anser att aktivister på privata skogsfastigheter mark är någonting bra och önskvärt. Aktivisterna skulle stjälpa och stoppa de privata skogsägarna att ta förfoga och bruka sina skogsodlingar.

    Bra förslag att vi måste börja stängsla ut alla dessa aktivister från att fördärva våra skogsodlingar som vi skött och bekostat under årtionden..

    Gilla

    • här har man blivit snäll och servil i sina kommentarer och så kommer företagaren och piskar upp stämningen, har du inte läst tex på ”alla bolag.se”, på nätet, om du är bekymrad över ”aktivister” får reda på om du ska avverka så kan jag berätta att jag kan ta reda på allt om dig och om ditt företag (om du nu har något)…vad sjutton gör det då att avverkningsanmälningar läggs ut på nätet, en slutavverkning är ju också ett stort ingrep i andra människors miljö, för du är inte ensam om att vistas i dina skogar… som sagt på alla bolag.se kan jag läsa detta om dig…..alla bokslut, antal anställda, löner till de olika personerna i företaget, tillgångar, skulder, det finns också varningslistor och vilka du har kontakter med osv…allt är helt gratis och bara att frossa i…finns det varningslistor går du vidare till uc kreditupplysning och får alla betalningsanmärkningar, kronofogdeärenden mm för ett par tior…så fungerar det i dag inget är längre hemligt, så varför ska det vara hemligt att avverka….det du borde reagera på….verkar du inte förstått, nämligen att alla de stora skogsbolagen har fått tillgång till dina marker och vad du har för slags skog där…men du får inte veta vad dom har och du får inte ens veta vad din granne har för skog, så ligger det till med den dyra skogsscanningen som har gjorts, den har öppnat sveriges skogar för den stora skogsindustrin och gissa om dom lusläser dina skogar just nu….alla stora skogsbolag har total insyn i alla små skogsägares skogar… som liten företagare idag gäller det att sköta sig annars är du rökt som, nu när alla vet hur ditt företag ser ut och sköts, ett bra sätt att slippa gå i backen med sitt företag är att inte ha något med de stora bolagen att göra, dom blåser dig alltid, skog är en bransch där man träffar den lilla kunden en gång i livet, så det gör inte så mycket att passa på att blåsa dom då denna enda gång….

      Gilla

      • Ulf! Vad laserskanningen beträffar, så var det för att ta fram en ny nationell höjdmodell med betydligt bättre noggrannhet än den gamla höjdmodellen (som bygger på flygfotografering). Att använda laserdata till bestämning av stående virkesvolym är en ren biprodukt. Redan nu skriker ju skogsstyrelsen hesa på att det måste göras nya nationella laserskanningar, då volyminformationen börjar bli inaktuell.

        Sedan är det sakligt sätt väldigt kränkande att lägga ut avverkningsanmälningar på nätet, med tanke på påstådda bombmurklor och dylikt trams.

        Gilla

  5. Om vi ska ställa om till ett långsiktigt hållbart och biobaserat
    samhälle , och därmed också till hållbart skogsbruk.
    Kommer det att finnas ett behov av ökad tillgång på skogsråvara.

    Vill vi dessutom, i genomsnitt, verka för en mer varierad skogsskötsel som leder till att vi på vissa håll minskar skogsavverkningen betyder det att vi på vissa håll kan behöva öka tillväxten för att öka kolinbindning och möjliggöra ökade virkesuttag.

    Det innebär då att man bör också ha med och visa på möjligheterna med att öka tillväxten. Det bör bygga på förbättrad skogsskötsel inklusive användning av de bästa, förädlade plantorna och vegetativt förökade plantor. Det skulle medföra ytterligare ett antal miljoner kubikmeter, jämfört med dagens volymer.
    Framtidens scenario borde också väga in betydelsen av andra tillväxthöjande åtgärder för att möta den allt större efterfrågan

    Liked by 1 person

    • En tillväxthöjande åtgärd / area, kan ju vara bl.a. att inte röja. Jag låter alla träd växa och stamkvistar. Detta ger tallen en mycket ökad höjdtillväxt. Även om bestånden blir lite klena till att börja med, kompenseras det av att de är mindre storm o snökänsliga genom att vara täta. Men träden ökar snabbt sin tillväxt nerifrån, när inga kvistar finns. Ett annat kan ju vara att söka förändra/förädla andra sorter att växa bättre i Sverige i ett förändrat klimat. Jag har försök med Sitka gran, där jag tagit plantor i Nordnorge o satt i växtzoon 7 SV Norrland på 450 m höjd. De har inte skadats av frost eller torka. Har en skapligt bra tillväxt. Men de kan ju bli fröbank för framtiden, om man sätter dem där det blir frostskador på plantor från plantskolor, som inte har tillräckligt härdigt frömaterial. För frostskador hämmar ju tillväxten. Så går det att få fram frosthärdigare plantor för att sätta på bättre marker, i växtområden bättre än växtzoon 7. Kan vara av stor skillnad. Har gjort likadant med Ponderosa. En tallsort från samma område som Contortan. I en artikel för något år sedan, om en tall som stod i Dellenbygden. Så skulle den vara ca. 80-85 år gammal. Vara drygt 30 m hög. Var 96 cm i BH.
      Den innehöll beräkningsmässigt något över 8 m3 ved. Det skulle ju kunna vara möjligt att även odla dessa typer på begränsade områden o under kontrollerade former. För att inte få samma effekt som av Cortortan. Men det kan ju behövas fröbanker även till detta. Så vad gör man, försöksodlar. Och den proveniens som kan skapas där de växer idag. Klarar dom den lär de klara det mesta i Sverige, med klart bättre tillväxt. Och inte lär det bli naturskyddsområde av det heller !

      Gilla

  6. dagl skriver”Att Sverige hävdar sig mycket väl i jämförelser beror på att resten av världen är sämre.” i jämförelse med vad, allting enligt dag….att ha sådan tro på sitt eget lands förträfflighet är mycket farligt…utan kritik, som ju är en kalibrering av sakernas tillstånd, så går det alltid snett…att sätta upp sverige på bästlistan i de grenar dag gör är mycket falskt, export av virke tex är väl inte något att skryta med….brasilien har 1,5 % av sin skogsyta omgjord till plantager, dessa 1,5 % plantager producerar lika mycket virke som hela sveriges virkesproduktion, om vi nu ponerar att att brasilien vill gå upp i topp i världen så räcker det att man tar ytterligare 1,5 % av sin skogsmark i anspråk alltså 3 % som dessutom ger 80-100 kubik och år, inte som sveriges skogar 5 kubik…..är det något att skryta med, att ha plantager som ger jobb och rikedom men förstör ett ekologiskt system, dag…..om sverige skulle dubbla sina plantager så fick vi invadera finland och norge, nej lite mer sansade tankar kring vad som är att vara bäst och vad det betyder att ligga i framkant måste du kunna prestera, dag lindgren, professor emeritus i skogsgenetik….nu ska jag ut i min skog för att hämta ett par omkullblåsta granar med min järnhäst, dom sågas sen i mitt sågverk och kommer huxflux vara värda 3000 spänn, bra betalt för två timmars jobb…det är vad jag kallar skogsbruk ( och sen snuvar jag granbarkborren på två yngelstationer) vilket jag inte ser att det stora skogsbolaget gör, dom får betala en grundavgift på 7tusen för att köra ut en skotare och skördare så ett 20 tal omkullblåsta träd lönar sig inte att hämta, så stelt är dagens skogsbruk i sverige att vi låter granbarkborrarna ostört föryngra sig för att det inte lönar sig att ta bort de färska döda träden….där är vi säkert bäst i världen dag…

    Gilla

    • Vi privata skogsägare måste nog börja stängsla in våra privata skogsfastigheter för att hålla alla dessa extrema aktivister ute från att förstöra våra egendomar.
      Men finns det något fiffigt sätt att rensa bort dessa aktivister?

      Miljöpartiet har som alla vet visat sig vara en språngbräda för extremister rakt in i vår riksdag.
      Och nu har vi också fått två aktivister rakt in i Skogsstyrelsens styrelse.
      Aktivister som inte tycker om Sveriges skogspolitik.
      Sedan fattar jag inte heller vad aktivister som vill sabotera har att göra i Skogsstyrelsens styrelse. Ut med dessa och in med produktionskunnigt folk som man får förtroende av.

      Tjänstemän på Skogsstyrelsen lägger numera ut alla avverkningar på nätet till nöjda aktivister att stoppa och för att på fritiden hindra just avverkningar..

      Men åter till frågan finns det något fiffigt sätt att rensa bort dessa aktivister?

      Man måste kunna avskeda en aktivist som förstör för privata fastighetsägare för att hen är aktivist och dessutom motarbetar viktiga samhällsintresen och näringslivet?
      Lagrummet handlar om att en offentligt anställd på fritiden inte får bedriva samhällsfarligt arbete eller skada kunders intressen. Fritidssysselsättningen, betald eller ej, får inte innebära en konkurrens eller riskera att försätta den anställde i en jäv­situation, inte heller skada förtroendet för arbetsplatsen eller den anställde gentemot sina uppdragsbeställare.

      Förhoppningsvis leder en prövning av lagen till att myndighets ­chefer och politiker tvingas avskeda sina anställda aktivister och ibland sig själva i rasande fart. Tills detta sker hoppas jag att grävande journalister som Janne Josefsson granskar och verkligen utreder dessa aktivister och frågor på djupet.

      Gilla

  7. Sverige ligger säkert i framkant både för forskning och implementering av nyckelbiotoper. Detta kan man förmoda även utan kunskap om nyckelbiotoper. Det räcker med kännedom om två faktorer.
    Dels att Sverige ligger i framkant på det mesta här i världen. Ett exempel är ”godhetsindex” http://goodcountry.org/index/overall-rankings . Sverige rankas där som etta bland 163 stater för ett vägt värde av faktorer hämtade från internationell statistik. Det finns många liknande index och Sverige rankas nästan alltid högt.
    Dels att Sverige sedan många sekler är ett av världens största länder för export av skogsbase-rade produkter och därför byggt upp system såsom skogsforskning för att förvalta skogsresur-sen. När Sverige generellt är högt rankat så är det självklart att Sverige är ännu högre rankad inom paradgrenen: Skog.

    Gilla

  8. Fortsättning på kommentar
    Nu tycker jag att mycket i Sverige fungerar långt från perfekt och detta gäller också skoglig forskning och skogsbeslut. Att Sverige hävdar sig mycket väl i jämförelser beror på att resten av världen är sämre. Att forskningen är i framkant medför inte att allt vad forskarna eller deras representanter eller majoritet eller de som beslutsfattare stödjer sig på är rättvisande. I synner-het inte när det gäller kvantifiering. Mycket kan bli bättre, särskilt när det gäller kvantitativa detaljer, avvägningar, transparens, helhetsbild och implementering. Detta gäller nog nyckelbiotoper också. Ganska bra koncept, men förbättringar kan göras.
    Jag pläderar för att tona ned hotet mot arterna (se http://www.skogsaktuellt.se/artikel/49989/det-svenska-artutdoendet-overdrivs.html ) jämfört med den allmänna meningen under de senaste decennierna, vilket bör medföra en viss reduktion av ambitionerna för artbevarande.

    Gilla

  9. Sverige ligger säkert i framkant både för forskning och implementering av nyckelbiotoper. Detta kan man förmoda även utan kunskap om nyckelbiotoper. Det räcker med kännedom om två faktorer.
    Dels att Sverige ligger i framkant på det mesta här i världen. Ett exempel är ”godhetsindex” http://goodcountry.org/index/overall-rankings . Sverige rankas där som etta bland 163 stater för ett vägt värde av faktorer hämtade från internationell statistik. Det finns många liknande index och Sverige rankas nästan alltid högt.
    Dels att Sverige sedan många sekler är ett av världens största länder för export av skogsbase-rade produkter och därför byggt upp system såsom skogsforskning för att förvalta skogsresur-sen. När Sverige generellt är högt rankat så är det självklart att Sverige är ännu högre rankad inom paradgrenen: Skog.
    Nu finns det också en del specifika skäl att tro att Sverige ligger i framkant på skog utöver de allmänna. Jag har skrivit en bloggartikel med skäl att tro att Sverige (och Umeå) är i världs-klass rörande skogsforskning http://downto2100.blogspot.se/2016/06/sverige-bra-i-skogsforskning.html . Skogsforskning omfattar en sedan början av 80-talet växande del skog-lig miljöforskning inklusive andra arter än träd. Sverige är säkert i framkant också rörande skoglig miljöforskning.
    Nu tycker jag att mycket i Sverige fungerar långt från perfekt och detta gäller också skoglig forskning och skogsbeslut. Att Sverige hävdar sig mycket väl i jämförelser beror på att resten av världen är sämre. Att forskningen är i framkant medför inte att allt vad forskarna eller deras representanter eller majoritet eller de som beslutsfattare stödjer sig på är rättvisande. I synner-het inte när det gäller kvantifiering. Mycket kan bli bättre, särskilt när det gäller kvantitativa detaljer, avvägningar, transparens, helhetsbild och implementering. Detta gäller nog nyckelbio-toper också. Ganska bra koncept, men förbättringar kan göras.
    Jag pläderar för att tona ned hotet mot arterna (se http://www.skogsaktuellt.se/artikel/49989/det-svenska-artutdoendet-overdrivs.html ) jämfört med den allmänna meningen under de senaste decennierna, vilket bör medföra en viss reduktion av ambitionerna för artbevarande.

    Gilla

  10. Sverige är säkert jättebra på nyckelbiotoper, som framhävs i artikeln. Det kan jag säga även utan kunskap om nyckelbiotoper.
    Sverige är internationellt bra på det mesta. Sverige ter sig faktiskt bäst i världen i ett godhetsindex http://goodcountry.org/index/overall-rankings . Skogsbruk/Skogsforskning är Sveriges internationella paradgren, varför skulle Sverige då inte vara världsledande i vad som har med skogsbruk att göra? Inklusive att undvika utarmning av mångfald i skogen!
    Jag utvecklar att Sverige och Umeå ligger i världstoppen för skogsforskning på http://downto2100.blogspot.se/2016/06/sverige-bra-i-skogsforskning.html Jag räknar upp några bidragande faktorer till att skogsforskning och skogsbruk blivit bra i artikeln. Att Umeå blivit störst på skogsforskning i Sverige har politiska skäl och innebär inte att andra i Sverige är sämre.
    Skogsforskningen om naturvård, miljö, andra arter än träd, ekologi etc har vidgats och utökats sedan början av 80-talet. Sverige ligger i internationell framkant också på skoglig miljöforskning, men det blir till tillämpade skogliga naturvårdsforskningens nackdel om den mer praktiskt inriktade skötselforskningen utarmas, vilket många tycker sig se vara på gång.
    Jag tycker själv att det finns stora brister i Sverige, inklusive skogsforskningSverige och SkogsSverige. Att Sverige är så bra inses bara i ett internationellt perspektiv och beror på att det finns större skogliga och skogsvetenskapliga brister i resten av världen. Inte heller tycker jag att de inflytelserikaste forskarna eller deras företrädare eller majoriteten eller de som myndigheter hänvisar till som underlag till beslut alltid har rätt och ibland blir vad de pläderar direkt vilseledande. Men Sverige är något bättre än resten av världen även i detta avseende.
    Relativt sett är det mycket bra med skogen i Sverige, det vidtas åtgärder där det är otillfredsställande, kunskapsläget är gott.
    Sedan kan förstås allt bli bättre och det är bra om det finns en levande diskussion, exempelvis om nyckelbiotoper. Men utgångspunkten för seriösa diskussioner bör sällan vara att läget är botten.

    Gilla

  11. det tjatas väldigt mycket om nyckelbiotoper, några hektar där och en hektar här…men jag ser inget som helst, som skulle kunna rädda sveriges skogar från den katastrof den just nu befinner sig i och som förstärks för var dag som går…vår miljörörelse är totalt handlingsförlamad och vår industri står till öronen i röda siffror och desperata mastodontprojekt som ska rädda bonusarna till direktörerna…i dag såg jag hur man i klippterräng försökt gallra en skog som inte ens häst och motorsåg skulle klarat, hur skördaren såg ut efter den dusten struntar jag i, men resultatet var bara katastrof… hälften av virket hade gått åt att rädda maskinerna och många skördarhögar med virke hade lämnats kvar då skotaren gav upp försöken att få ut virket…desperat är bara förnamnet….det näst sämsta landet på att sköta sina skogar är ju enligt sansade bedömare finland, men jag läste på lite och måste säga att dom verkar ju riktigt bra i jämförelse med sverige…..de 39 nationalparkerna har tio gånger mer skogsmark än sveriges 29, statens skogar som är 12,5 miljoner hektar och sköts av finlands motsvarighet till skogsstyrelsen, (forsstyrelsen)…70% av finska statens skogar är undantagna från att vara ekonomiska skogar, som man kallar det, resten är naturskyddsområden, ödemarksområden osv, helt skyddade från skogsbruk…de största nationalparkerna är också fantastiska med enorma tallskogar och mycket i övrigt skogsrika, inte som sverige där nationalparker är kalfjäll eller skärgårdar…lemmijoki är på 2,850 kvadratkilometer, urho kekkonen 2,500 kvadrat kilometer… enorma skogar och tiomila vandringar eller paddlingar med kanot låter sig göras…. våra största nationalparker med grov skog går du igenom medans frugan kokar kaffe…vi har sen 50 talet satt undan mindre än 200 kvadratkilometer natur med skog till nationalparker, finland har under samma tid satt undan 7000 kvadratkilometer…. ja det var västvärdens näst sämsta land på att ta hand om sina skogar….borde vi inte skämmas, och om vi nu tycker att vi kan göra vad vi vill med natur som vi äger, borde vi inte då tacka gud att vi äger den skogen i sverige….tack för idag..

    Gilla

    • Vi har just åkt de15 milen till vår stuga i södra norrlands inland. Mil efter mil med bara tallskog. D.v.s. inget annat. Inga buskage, inga fluriga Björkar, inga Sälgsnår. Bara tall så långt ögat når. Här finns inga naturvärden, inget fågelliv. Knappt en älg. Och det är ju inte något man vill spara till naturvården. Det är produktionsskogar ! Men var skall vi ta våra resurser från till vårt samhälls behov, om inte där. Och det är ju därför det blir ännu viktigare att hitta dessa naturskogar o bevara dom där de står. För att dessa produktionsskogar skall få en naturlig flora o fauna, tar det säkert för många år för att en ägare skall vilja vänta på att göra avsättningar o därmed få ev. ersättning för sitt undantag. Men om vi förändrar vårt brukande från grunden, kan underlag för att SKAPA framtida mångfaldsbiotoper ske. När jag i skrivande stund, just nu sitter o tittar ut genom mitt fönster. På mängden av Tall, Gran o En. Som snabbt blandas med alla övriga lövträd som Björk, Sälg, Asp, Al, Rönn och Hägg. Att mina Ekar just slagit ut sitt lövverk i väntan på lite regn. För att bli en del av mångfalden i MINA skogar. Det kan ske, för att man kan skapa både produktion och mångfald i samma skogar, om bara viljan finns !

      Gilla

    • ulf är en regelbundet återkommande tragikomisk figur för oss Privata skogsskötare och ägare.
      Många har skrivit om ulf vid flera tillfällen då han kontinuerligt visar sitt rätta ansikte som en ohederlig, inkompetent hycklare som konstant far med osanningar, inkompetens och lögner

      Gilla

  12. Problemet med Skogsstyrelsens hantering av nyckelbiotoperna är att man gjort dem till
    de facto-skyddade områden som inte överhuvudtaget får beröras av skogsbruksåtgärder. Det innebär att om skogsägaren så bara antyder att man kommer att vidta en åtgärd som något lite berör en biotop så drabbas man av direkta hotelser om motåtgärder. Min slutsats är att det råder en kultur inom skogsvårdsorganisationen som lämnar mycket övrigt att önska. Det rätta vore givetvis att SKS från början bestämde sig för om ett skyddsvärt område ska skyddas permanent eller inte. Om NR el likn är aktuellt bör alltså skogsägaren få besked om det direkt även om det tar några år att genomföra en inlösen. Under tiden bör lämpligtvis en modest ränta erläggas som bekräftelse på att skydd kommer. Nuvarande situation där nyckelbiotoper fortlever som en ”extra” skyddsform genom årtionden är naturligtvis helt oacceptabel. Denna fråga borde den nye GD ha tagit upp i sin blogg, men icke.

    Gilla

  13. för 13-14 år sen var det många artiklar om oanmälda slutavverkningar, i vissa distrikt sa skogsstyrelsens folk att 5-10% av alla upptagna hyggen var oanmälda, (för det hade dom sett på satellitbilder), åtalen var bara en bråkdel av vad man avslöjat, ändå rörde det sig om några 100 varje år, så visst hade dom sett rätt, men varför bråka, några hyggen mer eller mindre i ett plantageskogsbruk spelar väl ingen roll….nåt år senare var det skogstaxen som var i blåsväder, dom underskattade grovt avverkningarna, det gick inte att använda deras siffror till något vettigt för dom stämde inte med verkligheten…numera när detta fulspel med hur avverkningarna och skogarnas åldersfördelning verkligen slagit ut i full blom är det dödstyst om just detta…………ingen talar om oanmälda avverkningar, ingen talar om fel i skogstaxeringen och alla gamla artiklar har nogsamt plockats bort, städgummorna är så duktiga, inget ska få störa bilden av idyllen i svenskt skogsbruk, märkligt att alla skurkar bara lagt ner, alla på en gång….en liten rubrik, där själva artikeln tagits bort är allt som består av de illvilliga och tanklösa påhoppen på svensk skogsindustri, men nu har man lärt sig att hålla sin trut på skogsstyrelsen och inom forskarleden på slu, så ni alla inom skogsindustrin kan koppla av i sommar när ni letar efter ett ställe att campa på, det blir ju allt svårare att hitta ett sånt i skogen, men det har väl inget med dagens skogsbruk att göra, utan vi ska ju ha el och cafe, kiosk, dusch och liten matbutik, kanske en nattvakt som håller koll ….http://www.stormfallning.se/nyhetsarkiv?created%5Bmin%5D=&created%5Bmax%5D=&field_portal_tid=All&keys=&page=3467….se…inte en svordom eller personangrepp i denna kommentar, ska försöka hålla det så framöver..för jag vill verkligen att vi lyssnar på varandra, och att vi som äger skogar ska försöka göra dom magiska igen…eller är det för sent.

    Gilla

    • Jag tror inte du är så ensam i din uppfattning, om hur vi övriga också önskar oss att ha våra skogar. Under den tid då det verkligen har betydelse för allt som kan vilja finnas i de skogar vi skapar. Oavsett om det är vilt eller växtarter, eller människors upplevelser och känsla att bara vistas där. För en för oss i dag levande framtid, som inte alla av oss kommer att bli förunnade att uppleva. Men där skogen kommer att kunna finnas som en hågkomst, av vad vi gjorde för att få vara en del av denna framtid. Gör vi nog detta arbete utan att riktigt kunna beskriva det fullt ut.
      Då jag inte är beroende av min skog för att överleva, försöker jag ju skapa mervärden för de som skall förvalta detta arv i framtiden. Och det jag hoppas på, är att de kommer att göra det med en respekt för vad deras behov o kunskap om skogens betydelse blir. Som vi inte kanske hade i alla lägen, men de har i en förändrad framtid. Men vägen dit bör väl gå via en mångsidig dialog, som berikar vårt brukande. Oavsett den inriktning vi har. Men ett ledord bör väl vara respekt för varandras uppfattningar och inlägg. För att nå utveckling via denna dialog !
      Du kommer att ha min respekt Ulf för att läsa dina inlägg. Om du gör det på ett sätt som gör att man förstår din mening med inlägget. Mellan raderna finns vad jag upplever en förtvivlan om något som du upplever, håller på att gå förlorat. Men genom att ta del av vad andra berättar, kanske du kommer att inse. Att andra har en bit av ”sin” skog, som de också värderar på samma sätt som dig. Lite som vad man förväntade sig att få av METSO programmet. Det kanske finns, men är inte känt än för den stora allmänhet. Då det finns risker i vad våra ”guldklimpar” kan förvandlas till !

      Gilla

    • Tjänstemän på Skogsstyrelsen jobbar med avverkningsanmälningar för att på fritiden hindra just avverkningar. Politiker hinner inte sluta från riksdagsutskott innan de väljs in i aktivisters styrelser. Miljömålsberedningen rekryterar en före detta generalsekreterare för Naturskyddsföreningen till sin ordförande och beredningen tar råd av en tidigare ordförande från dito förening. Och så håller det på.

      Men värst av dem alla är nog ändå landsbygdsministern som puttar in två aktivister rakt in i Skogsstyrelsens styrelse. Aktivister som inte tycker om landsbygdsministerns egna officiella skogspolitik. Dessutom är dessa aktivister en potentiell läcka av information till sina internationella aktivistkollegor. Hela Europas alla skogsaktivist­grupper har nu fått fri tillgång till Skogsstyrelsens strategiska planering. Tyvärr är vi är inte förskonade inom skogsbruket. Per Lärkeryd från Norra Skogsägarna och styrelseledamot i Skogsstyrelsen har inspirerad av sina nya vänner i styrelsen lämnat ett gemensamt förslag om avverkningsskatt författat tillsammans med en grupp aktivister. Detta inom ramen för Nationella skogsprogrammet. Suck.

      Men, går det att göra något åt personer som är statligt anställda och samtidigt motarbetar exempelvis skogsbruk på ledig tid? Kan man avskeda en aktivist för att han är aktivist? Länsstyrelsen i Dalarna testar gränserna för lagen om offentlig anställning genom att pröva hur engagerad i en aktivistorganisation man enligt lagen om offentlig anställning tillåts vara. I nämnda fall är det Sebastian Kirppu, artinventerare på länsstyrelsen, som på fritiden stoppar slutavverkningar. Lagrummet handlar om att en offentligt anställd på fritiden inte får hindra sitt ordinarie arbete. Fritidssysselsättningen, betald eller ej, får inte innebära en konkurrens eller riskera att försätta den anställde i en jäv­situation, inte heller skada förtroendet för arbetsplatsen eller den anställde.

      Förhoppningsvis leder en prövning av lagen till att myndighets­chefer och politiker tvingas avskeda sina anställda aktivister och ibland sig själva i rasande fart. Tills detta sker hoppas jag att riksmedia granskar och att Länsstyrelsen Dalarnas län verkligen utreder frågan på djupet.

      Gilla

  14. Nyckelbiotoper är något vi ska vara stolta över. Att få ekonomi och ekologi att gå hand i hand är inte alltid så lätt och det är svårt att förklara för en enskild skogsägare som kanske har väldigt höga naturvärden varför han/hon inte ska avverka på sin mark. Detta är lite som i vargfrågan, antingen vill man ha varg eller också vill man inte ha varg, att se på saken från ett vidare perspektiv är det inte många som gör.

    Om vi vill behålla nyckelbiotopernas höga naturvärden måste staten gå in och kompensera den förlust som den enskilde markägaren gör när det inte blir tal om att avverka. Ungefär på samma sätt som när vi vill behålla vargen, det är det enda sättet att få acceptans på tror jag.

    Detta är inte helt okomplicerat… men om vi börjar med statens marker och de kommunala markerna tror jag att man kan komma en bit på väg. Där jag bor i de södra förorterna till Stockholm har vi massor med naturvärden och det beror på att man från stans sida resonerat att man låter bli att avverka tills det är dags att bygga, och med tiden har skogarna blivit allt äldre och fått både signalarter och rödlistade arter knutna till sig, samtidigt som strukturen i skogen blivit riktigt fin.

    Jag tror att det i framtiden finns en potential i arbetstillfällen med att göra nyckelbiotopsinventeringar, och vem vet? Det kanske kommer att efterfrågas även i våra grannländer och då är det bra om vi har en stor samlad kompetens. Jag arbetade i Norge med naturvärdesbedömningar och vid det tillfället fick jag veta att man hade behov av fler kompetenta inventerare.

    Med handen på hjärtat, visst finns det massor av marker som håller nyckelbiotopsklass men som aldrig blivit inventerade? Åtminstone är det så här i Stockholm. Länge leve nyckelbiotopen som begrepp!

    Med vänlig hälsning

    //Danne biogeovetare.

    Gilla

    • Nej Dan! Nyckelbiotoper är i princip stöldgods och vi ska inte vara stolta över statens stöldgods – som de facto har stulits från de rättmätiga och lagfarna markägarna! Däremot ska vi vara stolta över äganderätt. Ty det man äger, det vårdar man som regel. Själv har jag t.ex. idag varit ute och lövröjt i min skog. Detta för att aktivt förbättra kommande gallringsnetto och slutligen avverkningsnetto.

      Sedan det där att det skulle finnas behov av naturvårdsinventerare och naturvårdsinventeringar. Det är ju i så fall ett ytterst konstlat behov. Jag har t.ex. inget som helst behov av naturvårdsinventeringar på min mark. Snarare tvärt om, med tanke på hur lagstiftning m.m. ser ut idag.

      Skog är ju inte natur, utan snarare kultur, d.v.s. odling.

      Gilla

    • Jag kan hålla med dig Danne i sak, att nyckelbiotop som begrepp har en plats. Men om en inventering pekar ut en nyckelbiotop. Då bör ju kanske det vara ledande för att man måste bestämma grad av skyddsnivå, beroende på VAD som biotopen innehåller. Nyckelbiotop blir en riktningsangivelse för ATT det finns ett värde av betydelse för en eller flera arter inom just det området. Men sen måste det till en formell skyddsnivå. Och denna skyddsnivå, kan ju sen i sin tur vara kopplad till den ersättningsnivå som kan komma i fråga. Och som någon var inne på tidigare, att det även finns en tidsaspekt med i sammanhanget. För om någon specifik art finns i ett område, som efter inventering och beslut om skyddsnivå. Spontant eller p.g.a. andra faktorer, försvinner från området. Då skall ju även skyddet kunna upphöra. Så där finns ju också poängen med att inte bara upptäcka för att skapa skydd. I förlängningen kan det ju även behövas uppföljningar för att se hur just den artens utveckling blir, vad gäller utbredning, antal etc. Förbättras den eller försämras. Då kan det ju finnas utrymme för fler ”gröna jobb” via detta, med fortsatt inventering.
      För även jag som markägare, utser under det att skogen utvecklas. De huvudstammar som jag TROR skall bilda det slutgiltiga beståndet före sista åtgärden i omloppet. Men ibland blir det ju inte som man tänkt sig. Och att då även behöva omvärdera ett områdes skyddsnivå, beroende på HUR arterna utvecklas. Bör ju vara lika viktigt. Framför allt om skyddsnivån ersätts via årligt avtal. Då skall ju inte staten betala för något som inte finns. Och markägaren skall åter erhålla den brukningsrätt han har rätt till via äganderätten. En liten tanke bara.

      Gilla

      • Har just läst om METSO programmet i Finland. Vi torde väl ha lite bättre förutsättningar, både areals mässigt men även ersättningsmässigt. För att kunna nå en för mångas bedömning, tillräcklig avsättningsnivå. Men som de säger, nyckeln är en konstruktiv dialog !

        Gilla

  15. När man söker att utveckla sitt tänkande, genom att söka information, influenser från det som går att hitta inom de ämnen man söker. För att söka självutveckling med något för en själv viktigt. Då har flera olika forum givit detta via internet. Jag har anmält om att ha nyhetsbrev, för att försöka ta del av så mycket som möjligt för mitt intresse för min skog. Eftersom denna blogg är nystartad i denna regi. Följde jag självklart den från början. Men det finns inget värde i det längre. Den hätska bitterhet som flödar från vissa i forumet, gör det inte värt besväret att fortsätta läsa i denna blogg. Det var trevligt ni övriga att göra er denna korta bekantskap. Jag hade hoppats på mer seriöst utbyte från samtliga som ansåg sig ha något att tillföra för de flesta besökare på bloggen, men det förtogs tyvärr. Den självgodhet, hat och nedvärdering av andra som kommenterar i bloggen. Som presenteras med det mest otrevliga ordval, från självutnämnd omnipotent kunskapsfanatiker. Borde få bloggansvariga att reagera mot detta, för att upprätthålla en ”mänsklig” social samtalskultur. Då det i vissa inlägg, generaliseras mot alla övrigas kunskap, förmåga eller erfarenhet. Som att vi är fullständigt värdelösa i vårt brukande av ”våra” skogar. Det vill jag inte vara del av att bli omnämnd med längre. Beklagligt !

    Gilla

    • om du tror att dina tallplantager är lösningen på den bristande mångfalden i svenskt skogsbruk så har du fel….om du inte vill förstå det så utvecklar du inte ditt tänkande ett spår…om du söker information så kan jag upplysa om att det är dom med makt som har tolkningsföreträde…..och därmed har den ”rätta” informationen, som du sen ska hjärntvättas med, det är tex jägarförbundet, som tycker tiotusen älgolyckor är ett helt ok pris för att 1,8% av sveriges innevånare ska få ha sitt lilla höstnöje, och dina tallplantor som utfordrar 350 tusen älgar verkar du förstått är felaktigt, 1970 var det 90 tusen, vilket var lite mer normalt för ett land i vår storlek….och 500tusen vildsvin har riksdagsmännen som till 50% är älgjägare röstat in i sverige 1987…vad är det annat än idioti….men vad beskriver jägarna som det största problemet…..jo 300 vargar, vilka hänsynslösa galningar, ettusentvåhundra människor har kört ihjäl sig och 10 tusen har fått skador som förstört deras liv…och jägarförbundet ser 300 vargar som det stora problemet….här får du en chans att utveckla ditt tänkande, men jag tvivlar starkt på att du tar åt dig verkligheten, för den har du redan cementat i din hjärna…lyck till på ett annat forum där du slipper såna besvärliga typer som jag…..

      Gilla

      • siffrorna på döda och skadade har jag räknat från 1970 då vi sköt 30 tusen älgar, och jägarkåren tyckte vi skulle minska populationen för att den ökat drastiskt på två decennier, från en avskjutning på 15-17 tusen till 30…. i år sköt man 95 tusen, vildsvinen var 100 st 1987 idag 500tusen, men man väljer vad man vill minnas, eller hur…varför inte släppa ut alla kor och hästar i skogarna oxå, ska det vara extensiv köttproduktion så ska väl alla få vara med, varför ska jägarna ha en gräddfil till gratis bete….hur fan är det med äganderätten, och den fina ekologiska köttproduktionen i dårarnas paradis…

        Gilla

    • Du retar dig av förståeliga skäl på innehållet i många kommentarer. Men du kan ju ändå se artiklarna som läsvärda. Vad skogsstyrelsens GD skriver borde vara läsvärt för informationssökande tänkare. Kommentarerna ser man ju bara om man ber om dem, man behöver inte delta i ”forumet”.
      Jag tycker det är jättebra att såväl denna blogg som möjligheten att kommentera finns.
      Synd att (minst) en kommentator inte begränsar mängden av sina kommentarer.
      Själv retar jag mig nu på att jag skrev en kommentar för tre dygn sedan som fortfarande ligger för moderation. Sedan tycker jag kommentarer skulle vara som t ex Skogens blogg, att författaren själv kan editera eller ta bort sin kommentar. Det är lätt att göra misstag så det blir fel.
      För att höja statuset på kommentarer här funderar jag på att utdela ett pris till bästa kommentatorn på denna blogg, utvärderat vid utgången av 2016. Ett av kritierna skulle då vara att i genomsnitt ge högst än en kommentar per artikel. Vad tycker läsarna skulle vara kriterier? Och vad skulle priset vara? Tusen kronor?

      Gilla

      • Hej DagL! Vi har ställt in så att alla kommentarer ska publiceras direkt på bloggen, det vill säga vi modererar inte innan publicering. Så ditt tidigare inlägg borde synas på bloggen. Kan du prova att publicera det igen? När det gäller att författaren själv ska kunna ändra i sitt inlägg, så får jag undersöka om det är möjligt att ställa in. Med vänliga hälsningar,
        Ulrika Lamberth, pressansvarig Skogsstyrelsen

        Gilla

      • -Ja, DagL. Visst är det Ok att fortfarande läsa. Men det kan ju för en själv, bli lite mer substans om man ser möjligheten i att fråga och få andras synpunkter och tillvägagångs sätt i skötsel eller liknande. Och då menar jag inte bekräftelse på ”cementerade” skogsskötseldogmer som är komna från det gängse metoderna som predikas i de flesta mediala forumen. Och bara skall ha till uppgift att föra EN skötselmetod vidare i svensk skogsbruk. Jag har gått emot rätt mycket av vad min far ansåg, skulle vara mest riktigt i mitt brukande. Som Skogvaktare åt ett av Sveriges större skogsbolag, är det ju inte svårt att förstå vad han uppmanade till. Men inte mycket jag gjort av vad han sa. Att jag idag har så gott som fullskiktade blandskogar, och arbetar för att upprätthålla detta. Jag har inga plantager och gör nog mycket för att bibehålla vad man skulle kunna kalla biologisk mångfald. Mitt älgfoderodlande inriktar sig på att skapa fodertillgång för att undanhålla bete från de tallar jag ändå planterar eller låter självföryngra.
        Har självföryngrad gran på väg till fullskiktning under en björkskärm etc. När icke nämnda person, inte vet ett uns om vad jag gör på mina marker. Men att jag har ett intresse utav att kunna göra det som för mig, kan ev. bli bättre. Inte bara skötselmässigt, utan även med inriktning på att kunna öka förutsättningarna för ett större framtida ekonomiskt uttag. Då får man en dålig smak i munnen när så mycket påhopp mot ingen bakgrund alls. Kommer från visst håll. Det finns ju inget i vad denna person har yttrad, som skulle kunna ens påverka mig att göra något som HAN anser är rätt. Det stänger han ju mycket effektivt dörren till vi sina inlägg. Är man öppen för och vill se de förändringar som kan utveckla sitt brukande. Då upplever ju jag själv att, ta del av andras erfarenheter kan vara ganska bra. Men det ger tyvärr för mycket smolk i bägaren via denna persons ideliga påhopp.
        Den uppförande kod som anges i bloggen, bryter han ju ständigt mot i sina inlägg. Jag har aldrig upplevt en mer kränkande attityd hos någon person. Hans riktade ilska hjälper ju inte honom att påverka mig i att se värdet i det han försöker framföra. snarare tvärtom. Jag antar att jag inte är ensam om den uppfattningen. Jag skulle önska att mycket aldrig hade fått bli publicerat, varken för våra övrigas upplevelse av bloggen. Men främst av det skäl, hur han förnedrar sig själv offentligt. Men inte verkar inse det. I den inskränkte självbild han verkar ha, kan nog inte rymmas många likasinnade ryggdunkare, som ger honom kredit för det han tror att han tillför i svenskt skogsbruks agerande. Bara att beklaga hans inställning.

        Gilla

  16. okunskapen om vad som är värt att bevara är väl det värsta problemet, när någon naturkunnig människa tar på sig att peka på något värdefullt i din skog ska du väl vara tacksam…nyckelbiotop är ju inte något som är hugget i sten, du får avverka om du har bra argument, har du inte det så ska du fan inte heller avverka…varför ska någon osnuten bonnläpp stå och argumentera mot en utbildad botanist, det är ju absurt….jag hade guckusko i min skog enligt rykten, men hittade inte dessa sötnosar, och flera andra hittade inget heller…så vi tog för givet att ryktet var falskt eller orkideerna var utdöda….samtidigt gick jag i funderingar att bygga en stentrappa upp till en källa som rann ut ur mitt berg, en skön rastplats var också planerad där…en dag tog en tjej kontakt med mig, överlycklig, hon hade hittat flera plantor av den vackra orkiden, och det var just där jag planerat att bygga stentrappan… tänk hur det ofta är, och idag är jag stolt som en tupp för att jag hyser en sån originell växt….jag kunde ju ha utrotat den utan att ens förstått att jag gjort det….den spillra av riktig natur vi har mellan plantagen ska vi vara jävligt rädda om, det borde tom en korkad bonnläpp förstå…

    Gilla

    • Det värsta problemet är ju den bristande respekten för äganderätten från naturvårdshåll, tycker jag. Med vilket rätt har naturvården rätt att leka med min egendom och min ekonomi, utan att de behöver ta det minsta ansvar för de konsekvenser de får för mig som markägare?

      Gilla

      • Och med vilken rätt har enskilda markägare rätt att bestämma över ovanliga arters vara eller inte vara? Vi ska ju ha rätt att få avnjuta dessa tillsammans, allihopa… svåra frågor Niklas, men helt klart tycker jag att staten ska kunna kompensera på ett annat sätt för de förluster man gör som enskild markägare om man blir nekad att avverka. Det viktigaste är att man kan komma överens om en lösning som passar de flesta. Att göra alla nöjda och glada kan nog vara svårt.

        Gilla

      • Dan! Enligt jordabalken, så tillhör träden markägaren. Således är det markägaren som äger och ska bestämma i skogen.

        Med vilken rätt har myndighetspersoner rätt att godtyckligt konfiskera markägarens rättmätiga skörd, som nuvarande och tidigare markägare aktivt byggt upp under ca 60-120 år? I princip varenda skötselåtgärd som gjorts på skiftet under denna tid, har ju det uttalade målet att optimera rotnettot vid slutavverkning. Varje markberedning, plantering, röjning och gallring har i princip det målet.

        Vill du kunna bestämma i en skog, skaffa då din egen skog att leka med.

        Gilla

  17. Jag kan ju tycka att ”Nyckelbiotop” får en negativ klang. Just av den anledningen att den blir inskränkande o bunden. Om man istället kunde ha i sin skogsbruksplan, en avtalslik förbindelse, att man skulle sträva efter att ha x antal ha med naturlik skog för gynnande av biologisk mångfald under si eller så många år av sin skogs omloppstid. Det kunde anges i procent av ägd areal. Via avtalet kunde man sedan från SS håll, se hur dessa föll samman i ett för området gynnsamt utvecklingsmål. Det skulle även utifrån denna info., kunna tillåtas brukande som inte klart förändrade områdets totala avtals skogsareal. Men det skulle inte vara bundet till att helt vara förbjudet att bruka. Men alla inom ett område kunde kanske inte samtidigt, göra samma typ av skogsvårdsåtgärd. På så sätt skulle man ju få ”roterande” områden inom ett större område, som skulle ta mer naturhänsyn. Kunna brukas men inte så mycket, att det skulle påverka hur den biologiska mångfalden bevarades totalt sett. Följer man andra forums disk., så verkar det redan idag finnas så många markägare som har så mycket av ett miljö och naturvårdstänk. Att det inte vore några problem att skapa tolerans för något som inte förbjöd, utan möjliggjorde avtal med syfte att tjäna båda ändamålen. Det kanske kan ske som en liten förändring i ”Kometprogrammet”, som via detta, skulle kunna få fler att vara medverkande. Om man fortfarande fick känna att man var ägare, beslutfattare men också medverkande till att bibehålla de värden som vår skog innehåller.

    Gilla

  18. jag säger som bogart i the big sleep ”Such a lot of guns around town and so few brains” äganderättens förkämpar, jag kallar dom alla, hänsynslösa korkade egoister….inte många höns hemma där inte….om jag äger en tomt, hus eller lägenhet, som ju numera 70% av sveriges människor gör, så kan jag inte i något fall göra vad jag vill med min ägandes bostad, jag kan inte riva upp golvet och odla potatis i lägenheten, jag kan inte måla mitt hus i den färg jag vill ha, jag kan inte plantera en häck på min tomt, jag kan betala dyrt för en utredning som antagligen avslås ….men en skogsägare kräver att skattebetalarna betalar om han inte får göra vad som faller honom in med sin mark, han kräver att få betalt om någon slår upp ett tält eller plockar bär en kilometer från hans eget hem, eller ännu värre 100 mil därifrån han själv bor…vad fan är det för förvuxna tuppkam som förblindat alla dessa äganderättsgalningar, att just vi som äger en del av allas vårt arv tror oss härska över det är ju befängt….jag blir glad varje gång någon människa med beundran frågar mig om den vackra skogen är min, dom berättar att det är en oas som dom ibland besöker, det värmer i mitt hjärta att jag kan bidra till att en människa mår bra….kan det vara så att när man gjort om sin skog till ett plantage skäms över vad man äger och tar ut det i nån slags bitterhet på sina medmänniskor, ”har jag förstört 90% av min skog så ska ingen jävla naturmupp få hindra mig från att ta bort den sista resten av anständighet i mitt skogsbruk”…ta er samman människor, ingen kan idag köpa en skogsfastighet och leva på att sälja skog till baggbölarna i industrin, det är ju löjligt att tro det, det är privata arvskogar eller människor som skövlar och sen säljer en sorglig spillra av en skogsfastighet som får nån liten vinst, men lämnar efter sig många ledsna människor….jobben i skogsindustrin lever på att skövla andra länders skogar också, lägg ner skiten i den skala vi har idag, vi kan bedriva denna rovdrift på högst 30% av vår produktiva skogsmark resten eller helst allt ska bedrivas med mycket större häsyn och med ett skogsbruk som tillåter skog att vara skog….plantager på norra halvklotet är hjärnskadat, stackare att ni inte förstår bättre…

    Gilla

    • Lika osmakligt o onyanserat som i dina övriga inlägg Ulf ! Läs gärna min reaktion I Hermans första blogginlägg ang. kalhyggen. Lika dubbeltydigt i dessa inlägg, pratar du även här om hur andra borde inse att, skogen vi äger är nån sorts allmän egendom av hävd. Men säger sedan att du blir glad över att andra människor uppmärksammar just ”din” fina skog. Du verkar inte leva upp till mycket själv av det du så nedlåtande predikar om oss andra skogsmarkägare som brukar våra skogar på vårt eget sätt, att vi skall göra. Och eftersom du inte kan ha koll på hur de tusentals av privata markägare sköter sina skogar i Sverige. Så gör du dig själv bara till ett stort åtlöje för det du försöker få fram i din argumentation. ”Kasta aldrig 3 ord med dumdryg dåre”, skrevs det redan i ”Havamal” på 800-talet. Personer som beter sig som du gör Ulf, löper en risk att bli väldigt ensamma ! Och eftersom du faktiskt kallar mig för hjärnskadad stackare, bör det ju kunna gå under anmälningsgrunden förtal enligt brottsbalken. Jag vill be av övriga som läser denna blogg, att inte ta upp trådar eller gå i diskussion med denna Ulf. Vi gör honom bara en tjänst. Det han tror sig företräda, är nog enbart självantaget mandat.
      Kan inte finnas många med denna människofientliga inställning som så föraktfullt lyser igenom här.
      Sorgligt !

      Gilla

      • om du hade varit lite smartare än jag påstår att du och många andra skogsägare är så hade du sluppit vara älgfoderodlare, en gammal blandskog lockar inte älgar, när hyggena står som spön i backen runt om ….att jag tjänar 8tusen netto på en kubik tätvuxen gran betyder ju att jag inte behöver ta ner 50 kubik ytterligare av min skog som du måste göra för att få samma netto…att inga andra gör som jag gör, betyder väl inte att det är jag som gör fel, det betyder ju bara att det är ni andra som ”följer john” jag har köpt min skog, kanske därför jag måste vara så mycket bättre än dom som ärvt eller bara skövlar…anledningen till att jag provocerar och utmanar är egentligen god, jag vill att ilskan mot mig ska få er att vakna ur en slummer som är farlig…när jag säger att ni baggbölas så blir ni förbannade och börjar räkna på era skogar…om ni kommer fram till att det är dålig ekonomi att avverka så kanske ni räddar en skog till en lönsammare användning, och skogsindustrin tar bara skogen dom behöver från ett annat håll, förhoppningsvis från ett land som inte är så skövlat som vårt, för skogsavverkning är inte skövling om man gör det på rätt sätt, men det gör inte vi i sverige…lycka till med älgutfodringen, säg åt jaktlaget att skjuta fler kossor så blir det bättre….

        Gilla

  19. Sveriges handelsbalans är skogsprodukterna det viktigaste vi har. Skogens betydelse för vår välfärd kommer sällan fram i skogsdebatten utan tenderar att döljas av ett ständigt fokus på procent naturskydd och rödlistade arter. Det är visserligen viktiga frågor men ändå en begränsad del av en större helhet. LRF måste belysa detta .

    Att till exempel skogsägarna ska tvingas erbjuda gratis rekreationsmark till fritidsintressen eller allmänhetens rekreation utan någon som helst ersättning, saknar all rim och ranson. LRF lägger sig helt platt för politiker och statens tjänstemänns DDR agenda.

    Av erfarenhet från andra markägare så konstateras att tyvärr är läget i dag att markägarna har för liten bestämmanderätt och obetydligt att säga till om när det gäller hur ens egen ägande mark skall disponeras. När översyner görs sker det genom remisser till många organisationer med särintressen och den enskilde markägaren får aldrig möjlighet till insyn eller möjlighet att delta i remissutredningarna.
    På allt fler områden som berör fastighetsägande, markägande och förfoganderätt, pekar utvecklingen mot att politiker, beslutsfattande tjänstemän, friluftslivets särintressenter och naturaktivisterna mer och mer ignorerar markägarens näringsverksamhet synpunkter, ekonomi och äganderätt.
    Det finns en mycket oroande tendens att man bara lyssnar och bejakar de externa besökande intresseorganisationers önskemål om intrång och storstadsbornas synpunkter om fritidsintresse än att man beaktar den eller de markägare som har den juridiska och ekonomiska ansvaret för fastigheten.
    Näringsidkaren tillika markägare skall idag bekosta och presentera dyra konsekvensbeskrivningar och samråd med allmänheten om markägaren skall bedriva näringsverksamhet. Staten vill dessutom ha insyn och ta in stora summer i skatt och detaljstyra ibland rena bagateller.
    Men statens avlönade utredare/tjänstemän undviker själva att redovisa konsekvenser för näringsidkaren / markägaren om strandskydd, reservatsbildande, minerallagen mm. Man undviker även att ha samråd med den drabbade sakägaren/markägaren. Hur förändras markens brukningsmöjligheter av te x inskränkningar i markanvändandet.
    Ändringar i grundlagen (särskilt vad gäller allemansrätten, strandskyddet och miljöintrång på äganderätten), minerallagen vattendirektiven och nya direktiv från EU och ett antal andra frågor är exempel där LRF spelar ihop med andra särintressen av popularitetsskäl eller i sämsta fall av egenintressen för sina egna anställningsvillkor till förmån åt enskilda förtroendevalda eller tjänstemän.

    Landsbygdens alla fördelar måste lyftas, stöttas och ges möjlighet till framåtskridande. Landsbygdsutvecklingen bör stödja och komplettera marknads- och inkomstsmöjligheten för landsbygdens jord- och skogs- ägare och därigenom bidra till att en ekonomisk och social sammanhållning också behålls och stärks.
    Landsbygdsutvecklingspolitiken måste bidra till att detta uppnås, samtidigt som man beaktar andra prioriteringar i fråga om konkurrenskraft och hållbar utveckling
    Landsbyggden har så mycket att erbjuda då vi får många viktiga råvaror och tjänster därifrån, och därför är det av stor vikt att allmänheten i fortsättningen också får möjlighet att kunna handla dessa närproducerade råvaror och tjänster.

    LRF har de senaste 25 åren inte velat hävda markägarnas rätt hos de mest högljudda aktivisterna som inte gillar skogsbruk, jordbruk eller bönder över huvud taget.

    LRF har långsiktigt inget att vinna på att inte stå upp för sina medlemmars intressen och rättigheter. Det är dags att LRF organisationer och initierar en saklig samhällsdebatt oberoende av politiska principer, som avslöjar nuvarande regerings okunnighet och falskspel i ett antal frågor. De viktigaste är som jag ser det äganderättsfrågor, konkurans på lika vilkor från utlandet. Inte bara Svenska bönder som ska ta hänsyn till klimatfrågan, miljöfrågor, socialturismen mm.

    Gilla

  20. Genom virkesköparnas certifiering får nyckelbiotoper orimliga konsekvenser för drabbade markägare. Det blir ju inte heller bättre av att Skogsstyrelsen bryter mot lagen och publicerar avverkningsanmälningar på nätet utan markägarnas uttryckliga godkännande.

    Gilla

  21. Varför jag upprörs, för upprörs gör jag bara jag hör det fula ”N” ordet är att det började som ett arbetsnamn, jag väljer att kopiera ett stycke här:

    ”Begreppet nyckelbiotop myntades i oktober 1990. Tanken bakom nyckelbiotoper var att om man ska skydda vissa av våra skogar, så gäller det att spara så många hotade arter som möjligt på den areal vi anser oss ha råd att skydda. Under 1990-talet utarbetades därför ett system för identifikation av nyckelbiotoper där en grundbult var, och är att en nyckelbiotop innehåller eller kan antas innehålla, rödlistade arter (Skogsstyrelsens handbok för inventering av nyckelbiotoper 2013). Nyckelbiotoper söktes fram intensivt av Skogsstyrelsen på uppdrag av regeringen under perioderna 1993–1998 och 2001–2006. Skogsbolagen utför dessutom och i stor skala egna inventeringar på sin mark. Efter 2006 fortsätter Skogsstyrelsen att identifiera nyckelbiotoper som en del av det löpande arbetet.
    Observera att nyckelbiotoper inte var tänkta som en skyddsform i sig, utan som framscreenade områden som skulle kunna bli föremål för skydd i form av naturreservat, biotopskydd eller naturvårdsavtal. Det finns inget system för ekonomisk kompensation knutet till identifikation av nyckelbiotop.”

    Och sedan fick en status över juridiken genom en olycklig formulering i certifieringar av skogsbruket.

    Jag vet, jag angav aldrig var jag kopierade från, men det kan jag leva med.

    Gilla

  22. Det är bra att samhället ”tvångsmässigt” kan skydda särskilt viktiga biotoper under förutsättning att markägaren ersätts och samhället bär kostnaden om det är ett betydande ingrepp. De nyckelbiotoper som hittills definierats torde till största delen vara sådana områden.
    Den senaste statistiken över skyddad skog på http://www.scb.se/Statistik/MI/MI0603/2015A01/MI0603_2015A01_SM_MI41SM1601.pdf .
    ”Nyckelbiotop” nämns bara en gång, vilket indikerar ett relativt svagt intressen för Naturvårdsverket. som medverkat vid utformningen.
    Tabell H ger anledning till en del reflektioner.
    Nedanför gränsen till fjällnära skog och på produktiv skogsmark är ”övriga skydd” (nyckelbiotoper och mycket annat) för skogsmark 70 000 hektar, en liten del av all icke fjällnära produktiv skogsmark, och borde inte vara anledning till stor höjning av blodtrycket. Ökningen under 2015 är 2500 hektar vilket inte heller bord verka våldsamt upphetsande.
    Skyddad skogsmark i naturreservat och nationalparker har ökat med 13 900 hektar 2015. För mig ter det sig förvånansvärt lite, har inte statsmakterna för några år sedan beslutat en ökning med 150000 hektar till 2020? och har inte anslaget för värdefull natur i politisk enhet kraftigt uppräknats för några år sedan? Det finns brister som jag inte tror man kommer åt med annat sett än naturreservat. Men för begränsad ökning för ökad oro.
    Det kan finnas en del finstilt i rapporten jag inte beaktat, och förvisso finns det mycket stora skyddsarealer som inte kallas skydd i rapporten (t ex skogliga impediment och ”frivilliga avsättningar”) men det är så att säga frågor som passar bättre i ett annat sammanhang)

    Visst finns det de brister med nyckelbiotoper som Herman påpekar och en del som han inte påpekar. Bl tedde sig behovet av åtgärder för att förhindra utrotning av svenska arter större för några decennier sedan än nu, när vi har bättre data i längre och bättre serier. Detta borde ju leda till en minskning av t ex ansträngningar att finna nyckelbiotoper.
    Sedan tycker jag inte nya nyckelbiotoper bör baseras från en sedan länge fastställd mall. Behovet av nya nyckelbiotoper ändras och påverkas av de redan identifierade nyckelbiotoperna. En viss variation kan vara önskvärd om än ett administrativt problem. Behovet av vissa typer är större än andra. Den geografiska fördelningen påverkar, stora geografiska hål bör undvikas medan det kan vara onödigt att ha många ihopklumpade nyckelbiotoper.
    Gunnar Linden har i ett nytt blogginlägg diskuterat i vilken grad hänsynskrävande biotoper nyskapas https://gunnarlinden.wordpress.com/2016/05/19/det-finns-inget-entydligt-svar-pa-vad-som-ar-en-hansynskravande-biotop/ ,och det är givetvis än relevant fråga.
    När det gäller skador eller förstörande av nyckelbiotoper, så är det knappast ett betydande nationellt problem och det bör finnas en viss tolerans för ett icke perfekt skogsbruk. Jag tycker att svensk skog är och skötts mycket bra, skogstillståndet har ständigt förbättrats under sekler och knappast försämrats även när nya aspekter kommit i fokus. Svagheter har ständigt diskuterats ”inom” skogsbruket och inte huvudsakligen kommit utifrån även om de bidragen fått mer uppmärksamhet. Därför bör skogsbruket nu snarare bli mindre reglerat än mer, även om skogsstyrelsen gör mycket positivt genom att utreda och belysa frågor och verka pådrivande.
    Det bidrar till mindre mångfald om alla gör likadant, även om syftet med regelverket är högre biologiska mångfald. Skäl att undvika alltför ”fyrkantiga” och ”intoleranta” regelverk!!!

    Gilla

  23. RÄTTSSÄKERHETEN KRÄVER ATT ARTSKYDDET SES ÖVER

    Att Sverige överimplementerar eller gör otydliga implementeringar av EU-rättsakter är inget unikt för just miljörättsområdet. Inom upphandlingslagstiftningen finns flera exempel på den svenska lagstiftaren antingen övertolkar direktiven, eller inte använder sig av det spelutrymme andra medlemsstater använder.
    Skyddet för fåglar, ­fiskar och ett antal andra arter har fått orimliga konsekvenser i Sverige.
    Den svenska lagstiftaren måste snarast göra sin hemläxa när det gäller implementeringen av fågel- liksom art- och habitatdirektivet. Vi måste uppnå rättssäkerhet i dessa frågor. Vi behöver även inse att följden av en felaktig implementering och otydliga svenska regler blir att investeringar av exempelvis förnybar energi, industriprojekt och gruvor hamnar i andra länder än i Sverige.
    Ja mitt förtroende för Skogsstyrelsens mailjöaktivister sjunker i kvadrat….

    LÅT SKOGSÄGAREN SJÄLV AVGÖRA OM MAN VILL ATT AVVERKNINGSANMÄLAN SKA PUBLICERAS PÅ INTERNET ELLER INTE.

    Skogsstyrelsen publicerar sedan i februari i år uppgifter om områden som är anmälda för avverkning på sin hemsida något som upprör.
    Enligt de allra flesta skogsägareföreningar infördes publiceringen utan dialog med den berörde och sker helt i strid med Datainspektionens yttrande och personuppgiftslagen.
    Att digitalt ”masspublicera” samtliga avverkningsanmälningar på sin hemsida är rättsosäkert, anser Skogsägareföreningarna och privata skogsägare.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Pingbacks och Trackbacks

  1. Dags att ta ansvar i nyckelbiotopsfrågan |